UDF

UDF

söndag 26 oktober 2014

Berättelser från en Mariakorist: Del 2

Nu ska jag berätta för er hur jag lärde mig att kula.

Om ni inte vet vad som menas med att kula, så är det ungefär som att jojka eller joddla, fast det låter mycket högre.

Såhär var det. På YCV, Young Cathedral Voices förra året, hade vi en stor fest i Universitetsaulan. Då var alla körerna från de olika gästande länderna där. Under hela festen hölls uppträdanden, och några från UDF Anna höll ett kulningsnummer. Vi Marior tyckte att det lät så häftigt, så vi fick lust att själva lära oss.

Min kompis Emma och jag frågade Madeleine, en av dem som kulade, om hon ville lära oss. Hon sa att det var jättelätt, det tog bara en halvtimme ungefär att lära sig, men man måste våga lite. Så förklarade hon lite kort hur man gjorde.

Emma och jag samlade ihop ett gäng tjejer, sådär en fem, sex stycken, och så gick vi ut i trädgården för att öva. Vi stod under ett stort träd. Emma och jag berättade vad Madeleine hade sagt, och så började vi. Först kändes det lite pinsamt, vi visste ju inte om det skulle låta bra. Men när vi väl hade kulat några varv, kunde vi inte sluta. Vi klättrade upp på en mur och ställde oss där och kulade. Nu var det inte längre läskigt, inte alls! Några utländska herrkorister försökte härma oss. Vi skrattade åt dom och de skrattade tillbaks.

Så kom någon och sa att vi skulle gå tillbaka till Pelarsalen.
- Nej, vi vill kula! ropade vi.
Sånt löser en flickkorist. Hela vägen genom stan kulade vi. Folk fick tycka att vi var hur konstiga som helst, men roligt hade vi.

Sen den dagen kulade jag inte på ett tag. Inte förrän nästan ett år senare, på Färöarna. Jag trodde att jag skulle ha glömt hur man gjorde, men det hade jag inte. Nejdå, tvärtom! Mina rumskamrater fick säga till mig så jag inte skulle hålla på till midnatt.

Nu kular jag ofta. Det är så härligt. I fria naturen är det som bäst. En gång kulade jag i källaren på kören, fast det kanske var lite för väl ändå. Vad jag alltså vill säga er, att kula är lätt! Man måste bara vara lite modig. Sen kan man kula hur mycket som helst.

Smilla
"Den Lilla Flickkoristen"

onsdag 15 oktober 2014

Tack till en fd korist!

Flickkören Anna repar mellan 17.30 och 20.00 varje onsdag. På den tiden har vi alltid en rast, där brukar vi hinna med att fika. Tidigare den här terminen bjöds vi på ett alldeles särskilt fint fikabord. En korist som sjöng sin sista repetition hade tagit med sig dessa fina tårtor.


Tack så mycket Felicia! Vi saknar dig, men kom ihåg att du alltid är en del av flickkören!

Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör

fredag 10 oktober 2014

Högmässa på söndag!

På söndag har ni möjlighet att se oss sjunga i Domkyrkan vid högmässan kl 11.00!

Högmässor känns speciella. Det är något med den högtidliga atmosfären, och att försöka att leda församlingen vid psalmsång så bra som möjligt som ger dem en särskild stämning. Dessutom är det kul när vi sjunger roliga sånger, som denna gång. Vår gloria är lite extra rolig att sjunga!

Det är UDF Anna och Maria som sjunger i högmässan, men senare, vid kl 16.00, sjunger Lilla Flickkören i en visningsgudtjänst!

Vi ses på söndag!

Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör