Lucia är riktigt mysigt!
På lucia får man som korist klä ut sig till tärna med krans i hår och sjunga de mysigaste sångerna på hela året. Det är extra häftigt att vara i Domkyrkan på lucia. Kyrkan är så stor, och när den släcks ner blir det väldigt mörkt. I mitten av kyrkan står vi, en flickkör, och sjunger både klassiska och andra fina Luciasånger. Senare i konserten står alla flickkorister och alla i vuxenkören Collegium cantorum på samma plats, och med allas små ljus blir ljusskenet tillsammans starkt!
Uppsala är Sveriges körtätaste stad, och därför blir det många luciakonserter. Jag skulle dock säga att lucia i Domkyrkan är något alldeles extra, och vill därför ge er länken till våra biljetter. De tar ofta slut så säkra dina snabbt!
Välkommen på luciakonsert kl 16.00 eller 18.30 den 14/12. Vi kommer vara där, och vi hoppas att du vill det också!
Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör
UDF
onsdag 5 november 2014
söndag 26 oktober 2014
Berättelser från en Mariakorist: Del 2
Nu ska jag berätta för er hur jag lärde mig att kula.
Om ni inte vet vad som menas med att kula, så är det ungefär som att jojka eller joddla, fast det låter mycket högre.
Såhär var det. På YCV, Young Cathedral Voices förra året, hade vi en stor fest i Universitetsaulan. Då var alla körerna från de olika gästande länderna där. Under hela festen hölls uppträdanden, och några från UDF Anna höll ett kulningsnummer. Vi Marior tyckte att det lät så häftigt, så vi fick lust att själva lära oss.
Min kompis Emma och jag frågade Madeleine, en av dem som kulade, om hon ville lära oss. Hon sa att det var jättelätt, det tog bara en halvtimme ungefär att lära sig, men man måste våga lite. Så förklarade hon lite kort hur man gjorde.
Emma och jag samlade ihop ett gäng tjejer, sådär en fem, sex stycken, och så gick vi ut i trädgården för att öva. Vi stod under ett stort träd. Emma och jag berättade vad Madeleine hade sagt, och så började vi. Först kändes det lite pinsamt, vi visste ju inte om det skulle låta bra. Men när vi väl hade kulat några varv, kunde vi inte sluta. Vi klättrade upp på en mur och ställde oss där och kulade. Nu var det inte längre läskigt, inte alls! Några utländska herrkorister försökte härma oss. Vi skrattade åt dom och de skrattade tillbaks.
Så kom någon och sa att vi skulle gå tillbaka till Pelarsalen.
- Nej, vi vill kula! ropade vi.
Sånt löser en flickkorist. Hela vägen genom stan kulade vi. Folk fick tycka att vi var hur konstiga som helst, men roligt hade vi.
Sen den dagen kulade jag inte på ett tag. Inte förrän nästan ett år senare, på Färöarna. Jag trodde att jag skulle ha glömt hur man gjorde, men det hade jag inte. Nejdå, tvärtom! Mina rumskamrater fick säga till mig så jag inte skulle hålla på till midnatt.
Nu kular jag ofta. Det är så härligt. I fria naturen är det som bäst. En gång kulade jag i källaren på kören, fast det kanske var lite för väl ändå. Vad jag alltså vill säga er, att kula är lätt! Man måste bara vara lite modig. Sen kan man kula hur mycket som helst.
Smilla
"Den Lilla Flickkoristen"
Om ni inte vet vad som menas med att kula, så är det ungefär som att jojka eller joddla, fast det låter mycket högre.
Såhär var det. På YCV, Young Cathedral Voices förra året, hade vi en stor fest i Universitetsaulan. Då var alla körerna från de olika gästande länderna där. Under hela festen hölls uppträdanden, och några från UDF Anna höll ett kulningsnummer. Vi Marior tyckte att det lät så häftigt, så vi fick lust att själva lära oss.
Min kompis Emma och jag frågade Madeleine, en av dem som kulade, om hon ville lära oss. Hon sa att det var jättelätt, det tog bara en halvtimme ungefär att lära sig, men man måste våga lite. Så förklarade hon lite kort hur man gjorde.
Emma och jag samlade ihop ett gäng tjejer, sådär en fem, sex stycken, och så gick vi ut i trädgården för att öva. Vi stod under ett stort träd. Emma och jag berättade vad Madeleine hade sagt, och så började vi. Först kändes det lite pinsamt, vi visste ju inte om det skulle låta bra. Men när vi väl hade kulat några varv, kunde vi inte sluta. Vi klättrade upp på en mur och ställde oss där och kulade. Nu var det inte längre läskigt, inte alls! Några utländska herrkorister försökte härma oss. Vi skrattade åt dom och de skrattade tillbaks.
Så kom någon och sa att vi skulle gå tillbaka till Pelarsalen.
- Nej, vi vill kula! ropade vi.
Sånt löser en flickkorist. Hela vägen genom stan kulade vi. Folk fick tycka att vi var hur konstiga som helst, men roligt hade vi.
Sen den dagen kulade jag inte på ett tag. Inte förrän nästan ett år senare, på Färöarna. Jag trodde att jag skulle ha glömt hur man gjorde, men det hade jag inte. Nejdå, tvärtom! Mina rumskamrater fick säga till mig så jag inte skulle hålla på till midnatt.
Nu kular jag ofta. Det är så härligt. I fria naturen är det som bäst. En gång kulade jag i källaren på kören, fast det kanske var lite för väl ändå. Vad jag alltså vill säga er, att kula är lätt! Man måste bara vara lite modig. Sen kan man kula hur mycket som helst.
Smilla
"Den Lilla Flickkoristen"
onsdag 15 oktober 2014
Tack till en fd korist!
Flickkören Anna repar mellan 17.30 och 20.00 varje onsdag. På den tiden har vi alltid en rast, där brukar vi hinna med att fika. Tidigare den här terminen bjöds vi på ett alldeles särskilt fint fikabord. En korist som sjöng sin sista repetition hade tagit med sig dessa fina tårtor.
Tack så mycket Felicia! Vi saknar dig, men kom ihåg att du alltid är en del av flickkören!
Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör
fredag 10 oktober 2014
Högmässa på söndag!
På söndag har ni möjlighet att se oss sjunga i Domkyrkan vid högmässan kl 11.00!
Högmässor känns speciella. Det är något med den högtidliga atmosfären, och att försöka att leda församlingen vid psalmsång så bra som möjligt som ger dem en särskild stämning. Dessutom är det kul när vi sjunger roliga sånger, som denna gång. Vår gloria är lite extra rolig att sjunga!
Det är UDF Anna och Maria som sjunger i högmässan, men senare, vid kl 16.00, sjunger Lilla Flickkören i en visningsgudtjänst!
Vi ses på söndag!
Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör
Högmässor känns speciella. Det är något med den högtidliga atmosfären, och att försöka att leda församlingen vid psalmsång så bra som möjligt som ger dem en särskild stämning. Dessutom är det kul när vi sjunger roliga sånger, som denna gång. Vår gloria är lite extra rolig att sjunga!
Det är UDF Anna och Maria som sjunger i högmässan, men senare, vid kl 16.00, sjunger Lilla Flickkören i en visningsgudtjänst!
Vi ses på söndag!
Konsertadministrationen
Uppsala Domkyrkas Flickkör
lördag 27 september 2014
Berättelser från en Mariakorist: Del 1
Jag har sjungit i kören sen jag gick i trean och det är fortfarande lika kul. Om inte roligare. Nu sjunger jag i flickkören Maria.
Vi har haft två konserter hittills den här terminen. Först på ett slags symposium, sen på kulturnatten. Jag tycker nästan att den på kulturnatten var bäst, det var sånt liv i kyrkan, folk gick omkring och lyssnade, barnen lekte. Vissa tyckte nog att det var lite jobbigt, men jag gillade det.
Vi har haft två konserter hittills den här terminen. Först på ett slags symposium, sen på kulturnatten. Jag tycker nästan att den på kulturnatten var bäst, det var sånt liv i kyrkan, folk gick omkring och lyssnade, barnen lekte. Vissa tyckte nog att det var lite jobbigt, men jag gillade det.
Nu är det ganska lugnt för oss i kören. Bara de vanliga onsdags-repen, inte så mycket extra övningar eller konserter på ett tag. Det känns rätt skönt, fast jag tycker så mycket om att vara ofta med kören, för vi har alltid så roligt! Jag ska berätta lite vad vi har för oss, när vi inte sjunger.
På onsdagarna brukar jag gå till kören redan direkt efter skolan, fast vi inte börjar repa förrän klockan halv 6. Men vi är flera som gör så, nere i källaren finns ett stort rum där vi håller till. Vi sitter runt ett stort bord och gör läxor, fikar och pratar. Det finns också ett piano där som jag brukar prova, och ibland skriver jag låtar tillsammans med kompisarna.
Före konserterna brukar vi få en liten paus (vi övar ju också, innan pausen). Om vi är i domkyrkan, går vi upp till orgelläktaren och sätter på oss kåpor. Ibland kikar jag ner där uppifrån. Det är väldigt högt och nästan lite läskigt. En gång drömde jag att jag föll ner där. Som tur var, var det bara en dröm.
Någon gång i våras, när vi skulle ha konsert, satt Emma och jag i våra kåpor uppe på orgelläktaren och spelade orgel. Den var avstängd förstås, så det lät inget. Men just som vi höll på, om vi spelade "Lille katt" eller vad det var, kom Andrew, organisten, och satte på orgeln med flit för att skoja lite. Det dånade till i kyrkan som redan var full av folk. Ni skulle ha sett Margaretas blick, åtminstone hört hur mycket vi skrattade sen.
Jag, Selma, Alva och Moa startade en grupp när vi var på Färöarna i somras. Den heter Lill-kons.adm (Lilla konsertadministrationen). Ni vet väl vad UDF's konsertadministration är? Det är några från flickkören Anna som får hjälpa till lite extra och som bestämmer t ex om när vi ska ha friluftsdagar och sånt där. Det är också dom som brukar skriva här på bloggen. I alla fall. Lill-kons.adm, det är vi i UDF Maria som har vår egen lilla konsertadministration på lek. När vi kom på det här, så var det Ingrid, Märta och Olivia som var den riktiga konsertadministrationen. Så då bestämde vi, Selma, Alva, Moa och jag, att Selma skulle vara Lill-Olivia, Alva Lill-Ingrid och jag Lill-Märta. Moa, hon blev Lill-Margareta. Sen dess har bara fler och fler Marior kommit med i Lill-kons.adm, så då får alla medlemmar vara någon i UDF Anna, vare sig den personen är med i Konsertadministrationen eller inte. Det är faktiskt väldigt roligt att "härma" Annorna. Vi leker oftast körrep, fast det får vi alltid skrattsjukan av. Ibland leker vi att vi har möte, och då försöker vi komma på saker som vi kan påverka i kören. Vi har faktiskt en sak på gång, som inte är på låtsas. Något alldeles helt otroligt bra, men det får bli en överraskning så länge.
Jag har så många historier från min (inte så långa) tid i UDF, så jag kan inte berätta alla nu. Ni får höra fler senare! :)
Till dess, hejdå, och ha en fin dag!
Smilla, UDF Maria
"Lilla Konsertadministrationen"
På onsdagarna brukar jag gå till kören redan direkt efter skolan, fast vi inte börjar repa förrän klockan halv 6. Men vi är flera som gör så, nere i källaren finns ett stort rum där vi håller till. Vi sitter runt ett stort bord och gör läxor, fikar och pratar. Det finns också ett piano där som jag brukar prova, och ibland skriver jag låtar tillsammans med kompisarna.
Före konserterna brukar vi få en liten paus (vi övar ju också, innan pausen). Om vi är i domkyrkan, går vi upp till orgelläktaren och sätter på oss kåpor. Ibland kikar jag ner där uppifrån. Det är väldigt högt och nästan lite läskigt. En gång drömde jag att jag föll ner där. Som tur var, var det bara en dröm.
Någon gång i våras, när vi skulle ha konsert, satt Emma och jag i våra kåpor uppe på orgelläktaren och spelade orgel. Den var avstängd förstås, så det lät inget. Men just som vi höll på, om vi spelade "Lille katt" eller vad det var, kom Andrew, organisten, och satte på orgeln med flit för att skoja lite. Det dånade till i kyrkan som redan var full av folk. Ni skulle ha sett Margaretas blick, åtminstone hört hur mycket vi skrattade sen.
Jag, Selma, Alva och Moa startade en grupp när vi var på Färöarna i somras. Den heter Lill-kons.adm (Lilla konsertadministrationen). Ni vet väl vad UDF's konsertadministration är? Det är några från flickkören Anna som får hjälpa till lite extra och som bestämmer t ex om när vi ska ha friluftsdagar och sånt där. Det är också dom som brukar skriva här på bloggen. I alla fall. Lill-kons.adm, det är vi i UDF Maria som har vår egen lilla konsertadministration på lek. När vi kom på det här, så var det Ingrid, Märta och Olivia som var den riktiga konsertadministrationen. Så då bestämde vi, Selma, Alva, Moa och jag, att Selma skulle vara Lill-Olivia, Alva Lill-Ingrid och jag Lill-Märta. Moa, hon blev Lill-Margareta. Sen dess har bara fler och fler Marior kommit med i Lill-kons.adm, så då får alla medlemmar vara någon i UDF Anna, vare sig den personen är med i Konsertadministrationen eller inte. Det är faktiskt väldigt roligt att "härma" Annorna. Vi leker oftast körrep, fast det får vi alltid skrattsjukan av. Ibland leker vi att vi har möte, och då försöker vi komma på saker som vi kan påverka i kören. Vi har faktiskt en sak på gång, som inte är på låtsas. Något alldeles helt otroligt bra, men det får bli en överraskning så länge.
Jag har så många historier från min (inte så långa) tid i UDF, så jag kan inte berätta alla nu. Ni får höra fler senare! :)
Till dess, hejdå, och ha en fin dag!
Smilla, UDF Maria
"Lilla Konsertadministrationen"
torsdag 25 september 2014
Överaskning till er
Hej där i höstrusket!
Det har verkligen blivit höst och kyligt nu och inte alls så varmt och skönt det var under sommarlägret. När man är en korist är det dock inget problem! Är det kallt får man helt enkelt en anledning att stå lite tätare när vi sjunger och hur kan det någonsin bli något fel? Som sångare i en av domkyrkans körer kan man heller inte bli ledsen när december kommer allt närmre, för december är den månad då man får träffa körkompisarna oftast. Varje år gör vi (förutom luciakonserterna i domkyrkan) flera lussningar på olika platser runt om i Uppsala. Det är alltid med samma blandning av upprymdhet, trötthet och förväntan som man går upp ur sängen tidigt i ottan och byter om till lucialinne med krans i håret. När luciaperioden väl är över är det inte långt kvar till jul, och på julafton vill man ju inte missa att sjunga i domkyrkans julspel! Ah, vi har helt enkelt en fantastisk tid framför oss!
Nu har vi en rolig sak att berätta för er: Vi har en gästbloggerska!
Smilla sjunger i UDF Maria, där man går från årskurs fyra till sex. Hon kommer då och då skriva inlägg här på bloggen om hur livet som flickkorist är, allt kul vi gör och vad vi har för oss när vi inte sjunger. Hennes inlägg kommer skrivas under rubriken Berättelser från en Mariakorist, och de är väldigt underhållande!
Tack för att du vill gästblogga på flickkörens blogg Smilla!
Uppsala domkyrkas flickkörs konsertadministration
Det har verkligen blivit höst och kyligt nu och inte alls så varmt och skönt det var under sommarlägret. När man är en korist är det dock inget problem! Är det kallt får man helt enkelt en anledning att stå lite tätare när vi sjunger och hur kan det någonsin bli något fel? Som sångare i en av domkyrkans körer kan man heller inte bli ledsen när december kommer allt närmre, för december är den månad då man får träffa körkompisarna oftast. Varje år gör vi (förutom luciakonserterna i domkyrkan) flera lussningar på olika platser runt om i Uppsala. Det är alltid med samma blandning av upprymdhet, trötthet och förväntan som man går upp ur sängen tidigt i ottan och byter om till lucialinne med krans i håret. När luciaperioden väl är över är det inte långt kvar till jul, och på julafton vill man ju inte missa att sjunga i domkyrkans julspel! Ah, vi har helt enkelt en fantastisk tid framför oss!
Nu har vi en rolig sak att berätta för er: Vi har en gästbloggerska!
Smilla sjunger i UDF Maria, där man går från årskurs fyra till sex. Hon kommer då och då skriva inlägg här på bloggen om hur livet som flickkorist är, allt kul vi gör och vad vi har för oss när vi inte sjunger. Hennes inlägg kommer skrivas under rubriken Berättelser från en Mariakorist, och de är väldigt underhållande!
Tack för att du vill gästblogga på flickkörens blogg Smilla!
Uppsala domkyrkas flickkörs konsertadministration
onsdag 10 september 2014
Kulturnatten nästa!
Årets kyrkomusiksymposium är över för denna gång, och våra gäster och nyvunna vänner har åkt hem. Helgens känsla hänger sig dock kvar! Konserten och uruppförandet gick bra. Det är som alltid kul att sjunga i vår fina domkyrka, och extra roligt när det är så mycket publik.
Kulturnatten går av stapeln här på lördag, och då kommer vi göra denna konsert igen. Kom förbi klockan 19 och lyssna - vi bjuder på musik från flera genrer med det gemensamma temat fred.
Vi ses på lördag! och du: Where does peace come from?
Uppsala domkyrkas flickkörs konsertadministration
Kulturnatten går av stapeln här på lördag, och då kommer vi göra denna konsert igen. Kom förbi klockan 19 och lyssna - vi bjuder på musik från flera genrer med det gemensamma temat fred.
Vi ses på lördag! och du: Where does peace come from?
Uppsala domkyrkas flickkörs konsertadministration
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)