UDF

UDF

onsdag 25 november 2015

Lucia med Uppsala domkyrkas flickkör

Lucia är väl ändå bland det mysigaste som finns? Man tänder ljus, sjunger luciasånger och julsånger, bjuds på lussebullar och pepparkakor och umgås tillsammans. Jag tror nog aldrig jag längtar till något så mycket som jag brukar längta till Lucia. Så snart det blir mörkt ute vill man börja sjunga luciasånger.


Kanske du som läser det här skulle vilja få lite julstämning redan till luciahelgen? Skulle du vilja att vi, Uppsala domkyrkas flickkör, kommer och sjunger på just din arbetsplats? Det är jättemysigt och fint, och det känns verkligen att det snart är jul, när man hör Staffansvisan, Sankta Lucia, Lusse Lella, Stilla natt och alla andra vackra lucia- advents- och julsånger. Du kan gärna höra av dig till vår dirigent, Margareta, om du skulle vilja ha en luciakör på ditt jobb. Maila då till margareta.raab@svenskakyrkan.se


Lördagen den 12 december kan du komma till domkyrkan om du vill höra oss sjunga. Då har vi två luciakonserter tillsammans med en av domkyrkans vuxenkörer, Collegium Cantorum. Den första konserten hålls klockan 16 och är en mer "barnvänlig" variant för alla åldrar, även för de allra minsta. Den andra konserten är klockan 18, och då är det för vuxna och äldre barn. Den konserten är längre, då vi sjunger några fler sånger, bland annat A ceremony of carols som är otroligt vacker. Båda konserterna kommer bli jättefina och stämningsfulla, och vi hoppas att just du vill komma! Biljetter finns på www.ticnet.se/event/luciakonsert-biljetter/389165 (första konserten) eller www.ticnet.se/event/julkonsert-biljetter/390765 (andra konserten).


Å, vad jag ser fram emot Lucia!


Ha det bra alla!


Smilla Bjurbo
Sopran i Annakören

måndag 26 oktober 2015

En mysig dag

Förra lördagen hade vi en rolig dag med kören. Det var konsertadministrationen som hade ordnat.

Först så hölls det en tårtbakartävling för alla i Flickkören Maria och Lilla Flickkören. Vi var några Annakorister också som hjälpte till. Alla vi Annor träffades innan. Vi ställde i ordning alltihop. Det skulle gå till så att alla delades in i grupper, och så fick man dekorera varsin tårta, och sedan skulle några av oss Annor vara "jury" och bestämma vilken tårta som var finast och godast. Det var massor av tårtdekorationer som skulle ut på borden – det långa bordet som gick att ta isär till flera småbord. Varje litet bord fick tårtbotten, godis, bananer, mandariner, annanas, lingon, hallonsylt, jordgubbssylt, grädde, vaniljvisp, strössel, grön och vit sugarpaste och chokladhjärtan. Vi sjöng medan vi fixade allting.

Snart kom Mariorna och Lilla Flickkören. Inte allihopa, men omkring tjugo stycken sammanlagt. Vi samlade alla uppe i Pelarsalen och talade om vad vi skulle göra. Alla delades in i grupper. Vi Annor var en grupp, vi var inte med i tävlingen. Vi gick ner till källaren allesammans och satte igång. Det blev många väldigt fina tårtor. Såhär såg de ut:


Annornas tårta

Grupp 1

Grupp 2

Grupp 3

Grupp 4

Grupp 5

Sedan stannade några av Annorna kvar för att vara jury, och vi andra tog med alla upp igen där vi lekte. Snart var bedömningen färdig, och det var grupp 4 som hade vunnit. Vi åt upp alla tårtor. Sen lekte vi ännu mer. Då satt vi alla i en ring på varsin stol. Alla fick ett varsitt spelkort, som bestämde om man var spader, ruter, hjärter eller klöver. En person skulle ha en kortlek, och hon drog ett kort som till exempel var spader, och då skulle alla som hade spader flytta ett steg åt höger. Om det satt någon där, fick man sätta sig i dennes knä. Om man hade någon i knät fick man inte flytta sig. Till slut satt alla i stora klumpar. Vi skrek och skrattade, och det var nästan omöjligt att få det lungt. Men det var väldigt kul.
 
Tre timmar hade gått fort, och Mariorna och Lilla Flickkören skulle gå hem. Vi Annor stannade kvar. Om en timme skulle vi nämligen ha filmkväll med Annorna och de äldsta gossarna. Vi gjorde iordning. Vi drog för gardinerna i Pelarsalen och satte igång projektorn. Som vanligt strulade DVD-spelaren, men vi fick igång den till slut, med vår test-film som vi alltid använder när vi ska testa filmspelare. Det är en film med en brasa som brinner och sprakar, och det är nästan lika mysigt att titta på den som att titta på en riktig brasa (inte riktigt, men nästan). Vi hämtade Björne (flickkörens maskot) och Anki (gosskörens maskot) som ju måste få vara med. De fick stå på ett bord vid några framställda läskburkar.




Vi tog fram popcorn och chips och små maränger som vi missade att ha med i tårtbakartävlingen. Vi funderade på att busa och blanda i marängerna i popcornskålen, för de var så små så man skulle inte märka av dem förrän man började äta. Men vi gjorde inte så, utan hade marängerna för sig och popcornen för sig. Snart kom det många gosskorister och Annor. Först åt vi pizza. Vi satt kring det stora bordet nere i källaren i domkyrkomusiken och pratade medan vi åt. Sen kollade vi på film uppe i Pelarsalen. Vi kollade på Ensam Hemma och Natt på muséet. Jag tror de andra såg Anki och Pytte också, för det tänkte vi göra, men då hade jag åkt hem för jag stannade inte till halv tolv som de andra. Det var mörkt i Pelarsalen, både för att höstnattsmörkret hade fallit där utanför och för att gardinerna var fördragna. Men det var väldigt mysigt. Jag satt med Björne i knät hela tiden. Snart, alldeles för snart, skulle jag åka hem. Men jag tänkte på dagen hela kvällen. Vi hade haft väldigt kul. Och på natten drömde jag också om kören, som jag brukar göra.
 
Smilla Bjurbo 12 år
Sopran i Anna-kören

fredag 11 september 2015

Körläger på Edagården 2015

Härom veckan hade vi ett jättemysigt läger tillsammans med flickkören på Edagården. Edagården är en lägergård invid en sjö, och omkring gården är det skog, och på gården finns det små stugor, grillplats, en fotbollsplan och, ja, plats att vara och ha roligt!

Jag tänkte berätta om det här lägret, men först ska jag bara tala om vem jag är. Jag heter Smilla och är tolv år, och ni som tidigare har läst bloggen har kanske hört talas om Berättelser från en Mariakorist som jag skrev när jag gick i flickkören Maria. Fast nu har jag börjat i flickkören Anna, den äldsta gruppen. Det är också roligt!

Men nu ska ni få höra hur det var på lägret. Vi kom dit en fredagkväll, och började alltihop med att sjunga tillsammans. Vi övade på Where does peace come from, det är några sammanhängande stycken som jag tycker är jättefina. Det var en bra start på helgen att sjunga. Vi höll till i ett ganska litet rum i jämförelse mot platser vi brukar sjunga på, och det var inte så bra akustik, men det gjorde inte så mycket. Övningen gick inte heller riktigt till som vanligt, för mellan varje sång gjorde vi någon form av sammarbetsövning eller lek där man sjöng, och det blev en hel del fniss och skratt inblandat också. Det var kul.

I slutet av repetitionen, sjöng vi en sång som heter Abide with me. Det är en sån där sång som, i alla fall jag, tyckte var lite sådär bra från början, men jag gillar den mer och mer för varje gång, och sen vi sjöng den den där gången på lägret har jag älskat den. Den är ju superhärlig.

På kvällen gick vi på en tipspromenad, som handlade om flickkören. Efter det grillade vi korv och satt kring en tänd brasa och sjöng och lekte viskleken. Det hade börjat mörkna, och stjärnorna tändes, men eldens lågor lyste i natten. Man skulle nog kunna kalla det lägerbål. Självklart sjöng vi då också lägersången, ni vet den där när alla pojkar sjunger "August" och alla flickor sjunger "Lotta", men eftersom att det nästan inte var några pojkar med på lägret, så bytte vi ut texten mot "Anna och Maria" istället. Sen sjöng vi samma sak fast "Kören och Maggan".

Det blev allt mörkare och kallare, men mysigt hade vi det. Till slut började vi i alla fall bli trötta, så då gick vi och la oss. Några av Annorna sov i ett tält, resten var uppdelade i stugorna. Antingen sov man i ett rum eller i en större sal. Jag bodde i ett rum tillsammans med några Marior; Ester L, Ella, Katrina och Veva. Vi passade på att gå Luciatåg innan vi somnade, iklädda pyjamas och med tandborstar som ljus. Fast jag tror att vi skrattade mer än lussade...

På morgonen ville vi också gå Luciatåg – det vill man året om när man går i flickkören och vet att det är den bästa konserten på hela året. Den här morgonen ville vi ha någon att sjunga för också. Så vi samlade ihop några fler, och gick ner till dem som sov i tältet och väckte dem med Sankta Lucia och Lussekatt och Pepparkaka. Då fortsatte dom med att sjunga Godermorgon härinne därinnefrån, och vi fick komma in i tältet där vi satt och pratade en stund innan frukosten började.

Lördagen blev en lång och härlig dag. Vi sjöng, lekte, badade, åt, fikade, umgicks, pratade, spelade fotboll, hittade på saker; vi lärde känna varandra ännu bättre.









Under lördagseftermiddagen, då kom Lilla Flickkören – vi hade ju bara varit flickkörerna Anna och Maria tidigare. Men när Lilla Flickkören kommer, då blir vi tillsammans Stora Flickkören! Det känns verkligen att vi gör det här tillsammans, allihop, Maggan och alla 90 korister, och alla som är med runt omkring. Det är ju därför som man vill sjunga i flickkören, för att vi är en sån otroligt bra grupp och det är så roligt att vara med allesammans.

Tillsammans med Lilla Flickkören blev det verkligen trångt i rummet där vi sjöng, men det var det värt. Vi sjöng som uppsjungningsövningar en massa fina sånger som jag själv inte har sjungit sedan jag gick i Lilla, och ja, ni har nog alla haft den där känslan då man återupplever något mysigt som man gjorde när man var mindre! Ungefär så här känns det: åååå... <3

Vi övade sedan på Can you hear me, en fantastiskt vacker sång där vi också tecknar på teckenspråk medan vi sjunger. Vi sjöng andra sånger också.

Sedan lekte vi lekar med HELA flickkören. Å det kändes så bra. Det var kul att få lära känna de nya i Lilla Flickkören också, några av dem hade jag aldrig träffat förut! Men de verkade jättesnälla. :)

På kvällen, när Lilla Flickkören hade åkt hem, tittade vi andra på film, utomhus. Vi hade massa sovsäckar och filtar, och vi satt på bänkar och på sittunderlag och fick popcorn och saft. Det var så mysigt.

Vi somnade väldigt sent den kvällen, kan man tycka, men jag somnade ganska fort när jag hade gått och lagt mig, för av någon anledning så sover jag bättre ju lyckligare jag är! Och vem är inte lycklig på ett körläger?

Söndagen var också en bra dag. Något luciatåg blev det inte den morgonen, men luciatåg blir det gott om till vintern så vi spar det till dess! Istället var det sommar, vi badade och lekte utomhus. Och sjöng en massor, som vanligt.

När vi skulle åka hem på eftermiddagen, då ville jag inte hem. Åtminstone önskade jag att det kunde bli onsdag med detsamma, ja tänk om det vore onsdag jämt, då vore det kör varje dag! Det brukar jag önska efter såna här saker; turnéer och läger och sånt där. Tänk vad mycket roliga minnen som jag kommer ha att berätta om för mina barn när jag blir stor, när jag sjöng i UDF, och jag kommer att tala om det som ni får läsa här på bloggen, och allt, ja allt härligt som man får vara med om.

Ha en fin helg! Och om ni ändå har vägarna förbi, vill ni kanske se oss Annor sjunga i domkyrkan på söndag klockan 11? :)

Smilla Bjurbo 12 år
Sopran 2 i Flickkören Anna

torsdag 20 augusti 2015

Och där var terminen igång!

Pigg och glad sitter jag framför datorn och skriver. Ett nytt läsår har dragit igång, och vilket år det kommer bli! Ett år fullspäckat av roliga och spännande event. Det märks tydligt att kören bara växer och växer, det blir färre och färre tomma stolar över, och vi får öppna fler och fler fönster, men vilket gäng vi är! Gårdagens repetition satte verkligen ett leende på mina läppar, det var fantastiskt att höra alla sjunga tillsammans igen!

Jag som skriver heter Irja, nu påbörjar jag mitt åttonde år som korist i flickkören, och vilken resa det har varit. Jag minns hur jag första gången satte min fot i pelarsalen när jag skulle sjunga upp hösten 2008, nervöst berättade jag för Maggan att jag skulle sjunga Blinka lilla stjärna. När jag hade sjungit klart var jag så nervös att det kändes som att golvet gungade, jag minns att jag tänkte, "Håller huset på att falla sönder? Eller är det kanske bara jag som vinglar fram och tillbaka?" jag vågade inte flytta en fot! Efter att ha fått skriva under nåt papper och fått alla terminens tider gick jag hem utan att riktigt fatta vad som hade hänt. Jag är så otroligt glad att jag tog mod till mig och sjöng upp den där dagen för 7 år sedan.

En ny termin, mitt åttonde år, innebär nya konserter och event att se fram emot. Det finns mycket att lära sig inför höstens framföranden, därför börjar vi terminen med ett körläger för att öva men också lära känna varandra bättre och välkomna alla nya. En konsert jag själv ser väldigt mycket fram emot är konserten 11 oktober i domkyrkan där vi tillsamman med Uppsala domkyrkas gosskör​ och orkester framför Mozarts Kröningsmässa och Händels Zadok the Priest. Biljetter finns att köpa på ticnet redan nu, så passa på!

Ha det gott!

Irja, från konsertadministrationen

onsdag 12 augusti 2015

En vecka kvar!

Idag har varit en sån där dag som jag tänker på när jag fantiserar om sommaren. Dagen har varit varm, och kvällen som börjar är en sammetsnatt. Jag som skriver har hunnit med en hel del denna dag. Gymet har fått en besökare i mig, och det nya hemmet har fixats med hjälp av en alt-kompis från kören. Trots det är det något som saknas... Vi pratade om det: "Nästa vecka börjar kören!"

Så sant som det är sagt, kören börjar igen nästa vecka!

För en sådan som jag, som inte börjar grundskola samma vecka, är det som en smygstart på den nya terminen. Det blir spännande att möta alla nya korister som börjat i kören, och träffa alla de andra igen efter sommaren!

Vid den här tiden om en vecka kommer nervösa, nyfikna, sommarlovssaknande korister ha kommit hem från årets första repetition. Jag, och fler med mig, kommer gå runt hemma och nynna på de nya sånger vi fått nosa på.

Vi ses!
(tionde året börjar nu!)

Ingrid, för konsertadministrationen

onsdag 3 juni 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 14

I söndags var vi i en park och hade Goss- och flickkörskampen!

Det är en tävling som anordnas varje år mellan UDF (vi) och UDG (Gosskören) och det är väldigt roligt! Vi tävlar inte i sång, utan i olika lekar och tävlingar. Vi brukar ha frågesport också som handlar om kören men det hade vi inte i år. Vi lekte istället bl. a: "apelsinen", "scout-brännboll" och "rusräknerutten" (som jag förut trodde hette rusrötgerrutger)...

Som alla Uppsalabor nog vet var det väldigt regnigt i söndags, men vi körde på ändå! I flera timmar pågick kampen. Vi tävlade och lekte, skrattade, hejade, och någon sjöng nog lite också. Det hela slutade med att Gosskören vann, vilket först kändes lite surt, men sedan ganska bra eftersom att Flickkören har vunnit 4 år tidigare. Och vi var jätteglada och jag och några andra sjöng "Högsommarland" på vägen tillbaka till Domkyrkomusiken.

Det var en bra dag.

//Smilla

måndag 1 juni 2015

Goss- och flickkörskampen

När man sjunger i flickkören får man ständigt vara med på nya saker, sjunga nya stycken, resa till nya ställen och träffa nya människor. Allt detta är väldigt spännande och roligt men det finns även saker som vi gör varje år, som inte förändras och som man längtar till, vår årliga luciakonsert till exempel. I helgen genomfördes ett annat av våra årliga event, nämligen goss- och flickkörskampen(!). Om den kan du snart få läsa i ett inlägg från vår gästbloggande Mariakorist!

Sjung på och sov sen gott!

Ingrid, för konsertadministrationen

fredag 15 maj 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 13

Den 10 maj hade vi en riktigt fin och rolig konsert. Och det bästa var att hela UDF var med; Flickkören Anna, Flickkören Maria & Lilla Flickkören! Så även Margareta och Andrew (organisten) förstås - och Cariola som jojkade i en jättefin samisk folkdräkt.

Hela eftermiddagen övade vi i domkyrkan. Det var en blandad, väldigt fin och lite lättare och roligare repertoar än vanligt, men eftersom att vi sjöng så många sånger behövde vi tid på oss. Därför träffades vi redan klockan 14 fast konserten började först kl 18.

Jag, Alma och Irma i Maria & Vera, Ebba och Signe i Lilla Flickkören höll ihop under pausen. Vi hade våra kåpor på oss, dom är ju gröna, så då tyckte Vera att vi skulle leka marsianer - vilket ledde till att vi till slut började leka MARSIPANER! Det var kul, och snart kom Maj med också. Men till slut sa ledarna åt oss att gå och sätta oss, för snart skulle konserten börja.

Det blev en väldigt lyckad och rolig konsert. Det är roligt när man får sjunga så mycket under en kväll, när hela Flickkören är med och när vi sjunger så bra sånger. Det är en höjdpunkt i UDF. :)

// Smilla

söndag 12 april 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 11

Nu är det snart tre år sedan jag sökte till Maria-gruppen, vilket betyder att det är dags för mig att sjunga upp för Anna snart. Det känns lite konstigt att jag snart kommer sjunga i den äldsta gruppen i flickkören. (Grupperna är Lilla Flickkören, Maria och Anna). Men det som är bra är att jag sen kan gå i Anna nästan hur länge som helst, i många, många år till! Så jag behöver inte tänka att jag snart måste sluta bara för att jag kommer till den äldsta gruppen. :)

Jag har nu tre händelserika Maria-år bakom mig, och även ett år i lilla Flickkören att skriva om. Därför tänker jag nu för resten av terminen berätta om mina allra bästa körminnen. Jag vill också framföra för er hur roligt det har varit att vara blend de minsta i kören!

Att vara Mariakorist
Jag själv är ganska påhitting av mig och det är också många av de andra koristerna! Vi Marior, vi brukar alltid hitta på så roliga saker tillsammans. Ofta gör vi "parodier" eller skriver om texterna på låtarna som kören sjunger. Det är så roligt och vi skrattar hela tiden (vi har humor, så texterna blir ganska roliga). :) Kanske ni kan få höra dem senare!

Men Mariorna är inte bara busiga och påhittiga. Vi går ju i kören framförallt för att sjunga. Varje onsdag övar vi med Margareta och Annorna. Ibland sjunger vi med Lilla Flickkören också, eller Gosskören. Men det är ganska sällan som vi gör något på egen hand; vi är ju mellangruppen och hör antingen till de "stora" eller de "små". Det är ju egentligen väldigt roligt att sjunga tillsammans med alla andra (vi är ju ändå samma kör,) men ibland kan det vara kul att göra något eget också.

Som Carmina Burana till exempel, som jag berättade om i mitt förra inlägg. Där var bara Mariorna och några av de yngsta Annorna med. Det gick ricktigt bra!

Men ändå tänker jag nog såhär: Maria är en jättebra grupp med så många roliga kompisar. Men om det bara var Maria, så vore det inte UDF - för här behövs alla!

Därför är det inte så farligt att börja i Anna ändå. Jag kommer nog ha lika roligt där. Det är ju fortfarande Uppsala Domkyrkas Flickkör.

Snart, får ni läsa mer om hur det är i Maria, och jag hoppas ni kommer tycka om det! Jag kanske till hösten kommer med "Berättelser från en Anna-korist". Eller så lämnar jag över till en annan Maria. Det får vi se!

Ha det bra!
/Smilla, Mariakoristen :)

lördag 14 mars 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 10

För lite mer än ett år sen, var alla Mariorna och några Annor med i en föreställning som hette Carmina Burana. Det var på Folkoperan i Stockholm och vi sjöng på tre av föreställningarna under en helg.

Vi fick bara sjunga två sånger och var nästan inte med alls på scenen. Men det vi fick sjunga var riktigt riktigt roligt; man skulle kunna beskriva sångerna som lite studsiga och väldigt glada. Vi sjöng tillsammans med en jättestor vuxenkör, en sopransolist, en bassolist och en orkester. Margareta och en till dirigent var med också.

När vi inte var på scenen, satt vi i UDF på ett litet kontor på åttonde våningen. För att komma dit, behövde man gå upp för en spiraltrappa som var hur lång som helst. Vi sprang upp och ner för den fyra gånger varje föreställning. Gissa om vi fick ont i benen. 

Uppe på kontoret hade vi det så mysigt. Vi ritade, gjorde läxor och åt frukt, samtidigt som vi pratade med varandra om allt möjligt. Kerstin och Osva (två ledare) hade också en virk- och stickklubb med några av oss. Vi gjorde armband och andra småsaker med ullgarn från Färöarna som Osva hade med sig. Jag tror att jag fortfarande har kvar armbandet som jag gjorde. Att vara tillsammans den (långa) väntetiden var så roligt, för vi fick verkligen lära känna varandra bättre. Men vi var ju framför allt där för att sjunga. Så till sist tog vi oss i alla fall ner för alla trapporna, till sceningången.

Minuterna innan vi blev insläppta på scen, satt vi i foajén och väntade. Då behövde vi hålla oss alldeles tysta, så vi lekte viskleken och hade massagecirkel. Fast ledarna fick ändå säga till oss att lugna ner oss - det är faktiskt ganska svårt att vara tyst.

Väl ute på scen, ja då sjöng vi förstås. Ena sångnumret stod vi uppe på balkongen, andra satt vi på scenkanten. Det var några damer med också som satt kring ett bord och berättade berättelser mellan sångerna. Några av oss fick sitta i deras knän. Och några satt väldigt nära den stora bastrumman; den lät HÖGT.
Det blev jättebra i alla fall.
Sopransolisten tyckte jag var väldigt duktig. Hon sjöng ljusare än vad de flesta sopranerna i flickkören kan, och så hade hon också rätt så långa toner att hålla ut på som säkert var svåra.
Det var kul att sjunga med kören utan att behöva stå helt rak och still. Vi fick svänga litegrann med benen och smådansa, sådär som man gärna vill göra till sådan musik.
Ja, det var roligt!

På vägen till och från operan åkte vi buss. Jag kommer ihåg den sista hemresan. Då var jag ganska trött och pratade inte så mycket. Men jag tänkte. Och jag tänkte såhär: Jag vill ALDRIG sluta i kören. Så tänker jag alltid när vi gör såna där roliga saker.

Nu i helgen ska vi vara med på Carmina Burana igen! Fast inte på Folkoperan. Ena konserten är i Enköping och andra på Uppsala Konsert&Kongress. Jag tror att det kommer bli jättekul! :)

//Smilla :)

onsdag 18 februari 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 9

Om någon skulle fråga mig: vad är det bästa du har gjort med kören?

Jo, det allra allra bästa var förstås Färöarna. Vi åkte nämligen dit förra sommaren och var där i fem dagar. Färöarna är ett fantastiskt land med massor av får. Det var min första turné med kören och det häftigaste som jag någonsin varit med om.

På andra plats i det bästa jag gjort med kören... Jag har så mycket att välja på! Antingen var det när vi spelade in Luciamorgon i SVT, eller YCV, eller julspelet. Jag tror jag väljer Luciamorgon. Ni ska bara veta vilka härliga sånger vi sjöng! Bereden väg, En skrift i snön, Tärnans visa, Luciasången förstås, och så många andra. Dessutom hade vi besök av en skara musiker med både valthorn och trumpet och sådant, och där var Benny Andersson, Helen Sjöholm och ett gäng rappare. Kameran som filmade oss satt på någon lyftkrans-liknande apparat som åkte omkring i domkyrkan. Det bästa var att hela kören var med, alltså inte bara Anna och Maria, utan även Lilla Flickkören och hela Gosskören.

Det är så mycket roligt man får göra i kören! Ibland är det förstås svårt, med krångliga stämmor och för mycket värme. Men man får liksom ta det positivt. Konserterna är ju faktiskt riktigt bra, och det är alltid kul att träffa körkompisarna. Vi har det så roligt, vi i kören.

/Smilla

onsdag 11 februari 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 8

En gång hade min dragkedja på kåpan fastnat. Jag fick verkligen inte upp den. Belinda försökte också, men den satt stenhårt! 

Då kom jag på att vi kanske kunde sjunga något som gjorde att dragkedjan ville lossna. Jag menar, sång brukar ju faktiskt hjälpa. Så jag började sjunga. Någon slags hitte-på-sång. 

 Dragkedjan lossnade! 

 Oj vad vi skrattade. 

 Men sedan, när jag skulle ta av mig kåpan, ville dragkedjan inte gå NER! Vad tror ni jag gjorde? Sjöng förstås. Och det fungerade igen. 



Smilla : )

onsdag 4 februari 2015

Idag lärde vi oss samiska!

Idag var det ett extra spännande rep, för idag har vi fått lära oss samiska! (Eller okej, åtminstone uttalet...)

Det är nämligen så att vi i flickkören Anna på fredag sjunger i teologifestivalens inledningsmässa i domkyrkan. Denna inträffar på samernas nationaldag och kommer ni dit får ni höra något som de flesta skulle känna igen! För visst har ni sett filmen Frozen?

Vi ses där!

Konsertadministrationen
Uppsala domkyrkas flickkör

söndag 25 januari 2015

Terminstart!

Efter ännu en terminsstart har vi både nya korister att välkomna, och ny repertoar att lära in!

Den 6e februari sjunger Flickkören Anna på teologifestivalens inledningsmässa i Uppsala domkyrka, kl 5.

I mars, lördagen den 8e, kan du se och höra hela flickkören göra ett uruppförande av en nyskriven mässa, tillsammans med gosskören.

Hela vårterminens kalendarium för flickkören kan du hitta här!

Flickkörens konsertadministration

lördag 10 januari 2015

Maskots tillhörigheter

Hej!
Här får ni en bild på Björnes fina attiraljer! I varje flickkörspärm ska det finnas ett sånghäfte: "Livet é ett tjolahejsan!". Ni kan skymta Björnes exemplar i första fickan.
Det var många, båda flickkor och gossar som köpte pannband under turnén Färöarna. Björne har fått ett han också. Dessa är inte de enda saker Björne fått, utan han har en hel namnmärkt låda med saker.


Tack till er som gjorde och gav Björne hans ägodelar!

Konsertadministrationen
Uppsala domkyrkas flickkör

onsdag 7 januari 2015

Berättelser från en Mariakorist: Del 7

Jag tycker om att fantisera, det gör jag ofta. Om lite sådär allt möjligt. Jag ska berätta om vad jag fantiserade om, när jag gick i Lilla Flickkören.

På den tiden, just när jag hade en sådan där "kör-period", tänkte jag att det nog skulle vara bra om hela Flickkören bodde i Domkyrkan... Då menade jag både alla korister, ledare och dessutom allas familjer. Ja, Domkyrkan är ju stor! Vi skulle sova i kyrkbänkarna på nätterna, hur kallt det än var. Sjunga och ha det bra hela dagarna, hålla konserter för förbipasserande och ta hand om varandra precis som vi gör. Jag läste nyss en berättelse som jag skrev i trean om det här, och tänk vad fantasin kan göra, men ändå tur att jag kom på att alla hör nog bäst hemma i sina egna hus. Vi träffas ju ofta i alla fall.

Numera fantiserar jag om kören på ett helt annat sätt. Jag skriver en bok hemma, en hel serie tror jag att det ska bli. De första böckerna handlar om kören för länge sen, när de nu äldsta i kören var de yngsta. Sen är det två böcker som utspelar sig ungefär nu, en av dem handlar om de senaste åren och en om Färöarna-turnén och sist en bok om kören år 2024. Jag får se när jag blir färdig, då får ni läsa! :)

Annars hoppas jag att ni har det så bra, själv ska jag gå och fortsätta på mina böcker! Er i kören träffar jag snart, ni andra är varmt välkomna till våra framtida konserter, och till denna blogg om livet i UDF!

Smilla