UDF

UDF

onsdag 24 december 2014

Berättelser från en Mariakorist: Del 6 - En dikt

EN DIKT

Can you see it?

Ser du att solen skiner idag? Den lyser upp där utanför Domkyrkan så det blå fönstret blir grönt. Ser du att kyrkan är full av folk? De har kommit för att lyssna på oss! Ska vi ge dem en konsert de inte glömmer?

Can you feel it?

Känner du att du är en av oss? Det ska du göra, för det är du! Känner du att musiken finns i ditt hjärta? Värmer den upp dig fast du är frusen? Kan du le fast det är svårt? Vi står här och sjunger, känner du att sången är en magisk gåva vi har fått? Utan den skulle vår kör inte finnas!

Can you hear me?

Hör du att jag också sjunger? Jag står här, bakom dig, framför dig, bredvid dig, en bit bort. Hör du alla andra? Vi är många som kämpar, du är inte ensam!

So, can you hear me?

Jag hör dig. Jag ser dig. Jag känner att du finns här. Vi håller varandras händer. Mitt i konserten. Tystnaden består. Vi blundar. Ändå ser vi varandra.

Vi är och förblir alltid Uppsala Domkyrkas Flickkör. Alla här och nu, alla som en gång har varit i vår situation, i samma kör för längesen, och alla som i framtiden kommer att börja här.

Uppsala Domkyrkas Flickkör.
And all eternity...

/Smilla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar