Konsertdag

Gårdagens kväll var magi. Men dagen började med solstrålar genom hotellfönster. Efter ett regnigt Riga var det underbart med Warszawas sommarvärme.  

Efter en väl behövd sovmorgon och frukost i magen samlades vi i receptionen för att bege oss in mot stadskärnan. Väl där skulle vi dela upp oss i tre grupper utifrån vald aktivitet. Merparten av de yngre valde att ta en shoppingtur på paradgatan, några valde Nationalmuseet medan medparten av de äldre valde att utforska gamla staden.

Det var en perfekt dag att vistas ute. Sommarvärmen och de vackra miljöerna hade en tydlig effekt på flickorna som upprymt började surra och sjunga (reser man med en flickkör är sång lika med trivsel och glädje). Lotta fällde då kommentaren: ”Det är så härligt att resa med flickkören för det låter alltid så vackert när ni går och nynnar!”

Att humöret var glatt trots att många var trötta sen bussresan visar bara vilken härlig skara människor vi är.

Det verkade som koristerna haft en bra förmiddag närde droppade in i Trinitatiskyrkan för en sista repetition. Det märktes klart hur skärpa vi var. Alla ville kämpa för att den sista konserten skulle bli ett värdigt avslut på turnén och för vissa, ett värdigt avslut i kören.

Den vackra akustiken i den runda kyrkan bidrog till ett bra rep men i slutet när vi var lite trötta började paradnumret, I himmelen, att stiga och vi blev lite nervösa. Hur skulle kvällens konsert arta sig?

Efter en god middag i församlingshemmet bredvid kyrkan var det dags att åter gå in i konsertbubblan. Några flickor var övertrötta och pirriga vilket ledde till enorma fnitterattacker och det i sin tur ledde till att andra blev oroliga för att vi skulle stiga även på konserten för så brukar det oftast vara. Men finalkonserter är av ett alldeles eget slag och inget är som det ”brukar vara”.

När alla korister tagit plats på läktaren 20 meter upp ändrades stämningen fullständigt. Vi gick in i konsertandan, blev fokuserade och beslutsamma. Trots trötthet, halsont och huvudvärk hade vi bestämt oss. Vi skulle ge allt.

Hur konserten gick får ni läsa om i nästa inlägg.

Astrid,

Turnébloggare 

Framme Polen

Turnédag 4

Nu äntligen har vi kommit fram till Polen efter många timmars bussresa. Det var minst sagt tappra korister som checkade in på HIT hotell i Warszawa för att äta ett midnattsmål och sen gå till sängs. Trots att vi är trötta ser vi ändå fram emot en ny dag av händelser.

Då vi inte haft någon internetuppkoppling under dagen kommer inlägg som skrivits att publiceras nu. Gästbloggare är Smilla, Elin och Anna.

Astrid,

Turnébloggare

Anna bloggar

Turnédag 4

Hej allesammans!

Nu när vi precis har tagit avsked av våra värdfamiljer så tror jag att i princip alla har något speciellt att berätta om dem. Min värdfamilj var helt fantastisk, när vi först träffades så fick vi en rundtur genom staden där de berättade om stadens historia och delar av sin egen historia vilket var väldigt intressant.

När vi kom hem till familjen så kollade mamman lite hemlighetsfullt på mig (Anna Widmark) och Andrea och sa att om en timme så ska vi ta bilen och åka iväg igen. Så efter en timmes väntande och pratande om diverse saker så bar det av igen, men den här gången till staden som låg bredvid Riga, Jelgava tror jag den hette. Där berättade hon att vi skulle till en godisfabrik för att få se hur de tillverkar sitt godis och sedan få testa på att göra eget godis! Detta blev förstås succé för oss godisälskande personer. Godiset var lite speciellt då det inte tillverkades av kemikalier utan med naturliga ämnen, den gröna färgen tillverkades t.ex. av spenat. När vi väl hade fått göra varsin godisklubba så bar det av mot en pizzeria för att få i oss lite lunch. Pizzorna var goda men lite tjockare och väldigt mycket fetare än de vanligtvis är i Sverige.

För att sedan få en lite bättre utsikt över staden så gick vi in i en kyrka som tyvärr förstördes under andra världskriget och det enda som fanns kvar av kyrkan var kyrktornet som nu är omgjort till ett utsiktstorn och museum. Efter en hel del trappor så kunde vi se ut över den lilla staden och där ifrån kunde vi se ända till sandfestivalen som ägde rum och vi bestämde oss för att gå dit och ta en titt på alla sandstatyer som byggts.

Väl framme vid sandfestivalen så kunde man tydligt märka att temat var Afrika. Det spelades äldre Afrikansk musik och statyerna var helt fantastiska. När vi hade gått runt ett tag så ansåg Emils, sonen i familjen, att det var dags att gå vidare. Så han sprang snabbt i förväg för att visa en speciell staty som låg utanför festivalen som är ett känt resemål. Statyn föreställde en man som håller i ett par böcker och ett trasigt paraply över huvudet. Paraplyet kunde börja regna lite då och då, så jag antar att det är anledningen till att så många vill gå och kolla på den. Men det var lite småkul att stå där under när det började droppa vatten och ta lite bilder. Efter alla nya upplevelser var vi alla trötta, förutom Emils då som alltid verkade ha massa energi, och vi satte oss i bilen för att åka och handla till kvällsmiddagen. Det blev plättar vilket verkligen inte var något jag tänkte tacka nej till, så efter vi hade ätit och pratat så gick vi och la oss för dagen då det var dags att ladda upp batterierna till den kommande konserten!

För att kort sammanfatta familjen jag och Andrea bodde hos så var de fyra familjemedlemmarna – Eliza, Emils, Inguna och katten extremt trevliga, glada, snälla människor som dessutom propsade på oss en massa godis och jordgubbar. Så vi har helt enkelt haft en fantastisk tid hos dem och kunde inte fått en bättre och mer välkomnande värdfamilj!

Anna Widmark,

 Gästbloggare

Elin bloggar

Turnédag 4

God morgon korister, ledare och läsare. Efter en fullspäckad gårdag med konsert i Rigas domkyrka som gick kanon, picknick i kyrkans innegård och sista kvällen tillsammans med värdfamiljerna, är vår nya destination Polen, Warszawa.

Konserten igår i den stora domkyrkan gick bra. Det fanns nog en del nerver innan det var dags att prestera men alla korister var också såklart extremt taggade. Det var i alla fall jag, Elin Hägglöv, dagens gästbloggare. Med ett konsertprogram där vi sjöng själva, tillsammans med Rigas flickkör som förövrigt är otroligt begåvade och duktiga, vi fick dessutom lyssna på när Riga flickorna sjöng två egna stycken.

Efter konserten blev vi bjudna på picknick, vi satt ute, lärde varandra svenska och lettiska och lekte svenska såsom lettiska lekar. Stämningen var på topp! Korister, ledare och föräldrar deltog och tillsammans gjorde vi kvällen till en så kallad succé.

Det roliga nådde sitt slut. Kvällen slutade med att alla åkte hem med ett stort leende på läpparna och alla Uppsalakorister i vetskapen om att morgondagen skulle bjuda på ett helt annat äventyr. Kramar, skratt och några tårar fälldes i och med avskedet med vår Rigafamilj som varit underbara den här helgen, tack så mycket till alla dem.

Den nio timmar långa bussresan är i fullgång. Vi har precis åkt in i Litauen och om några timmar har vi nått vår destination. Håll er uppdaterade här på bloggen! Ni vill inte missa något.

Elin Hägglöv,

Gästbloggare

Hopp och lek

Turnédag 3

Efteråt hade Rigakören ordnat med en picknick på innergården. Det var riktigt härligt att få vara tillsammans efter att ha gjort en så bra konsert tillsammans. I början höll sig flickorna på sin egen kant men så kom någon på den briljanta idén att leka! Först ut var ”Ninja” och ringen av korister växte snabbt till sig. Efter det tog Alva initiativ och lärde ut ”Sheriffen”- en uppskattad men lite krånglig lek. . I starten var det lite genant men så småningom vrålade alla ”PANG” med allt engagemang de hade.

Den leken följdes av flickkörsfavoriten ”Here she comes on her Pony”. Det är en ringlek där alla sjunger en visa, klappar händerna samtidigt som en flicka hoppar runt för att finna sig en partner. När hon gjort det blir de två som hoppar runt och så fortsätter det så tills alla sjunger och hoppar i en salig röra. Det visade sig bli succé. Efter en omgång var nästan alla med, de två körerna, några föräldrar och Maggan! 

Bra avslut på kvällen!

Turnébloggare

Astrid 

KONSERT

Turnédag 3

Repetitionen är klar och flickkören samlas i en sal i kyrkan för att byta om och göra sig i ordning för konserten. Tystnaden och koncentrationen har lagt sig över rummet, alla har gått in i sin egen värld. Några lyssnar på musik och andra ligger med ögonen slutna för att samla sig. Snart smäller det.  

När klockan börjar närma sig 7 rör vi oss långsamt upp till orgelläktaren. Det är den där speciella stämningen som vibrerar i luften. Efter att Tiara sjungit sina änglalika låtar är det vår tur.

Konserten vi gör är fantastisk. Akustiken bär våra röster på ett annat sätt en på hemmaplan. Vi är samma flickkör men samtidigt har något förändrats. Vi är mer, vi är stoltare, vi är större. Ju bättre vi lär känna varandra, ju mer vi delar, pratar och förstår desto bättre blir klangen, fokuset och viljan att ge järnet. Det är få förunnat att uppleva det vi gör. Vi ska vara så stolta över vad vi är och vad vi åstadkommer.

Astrid 

Turnébloggare 

Smilla bloggar

Kära föräldrar, vänner, korister och andra,


Ni läser förmodligen detta på morgonen eftersom att det är för sent att posta inlägg nu (klockan är... det säger jag inte), men för mig personligen är det aldrig för sent för att skriva! Jag är Smilla i UDF Anna och är med på denna turné. Jag kan säga - och det tror jag att vi alla kan enas om - att vi hittills har haft fantastiska, roliga och spännande dagar på vår turné. Vi har kommit närmare varandra och lärt känna varandra mer. Det är så härligt!
Men vi har även (som ni säkert redan vet) fått lära känna andra tjejer som bor här i Lettland och sjunger i kören Tiara. Det är en otroligt duktig kör, de är 107 korister i vår ålder, och idag (söndag) hade vi en konsert tillsammans med dem.
Vi bor två och två hos olika tjejer från Tiara och deras familjer. Jag och min kompis Hedda från UDF bor hos en tjej som heter Elisabete. Hon är jättetrevlig, likaså hennes familj. När vi skulle möta dem för första gången i lördags, var jag ärligt talat jättenervös. Jag hade aldrig bott i värdfamilj förut. Men när jag träffade Elisabete såg jag att hon också var nervös, och då kändes det lite bättre. Nu har vi blivit goda vänner! Det är så roligt att lära känna människor från andra länder, särskilt när man har något gemensamt; som att sjunga i kör.
Vi pratar engelska med varandra. Elisabetes mamma kan inte engelska, så vi får använda kroppsspråk. Vi har en lettisk ordlista i våra turnéhäften. Tack på lettiska är paldies. Vi säger det nästan hela tiden. Och så ler vi. Det räcker ganska långt för att vara trevlig.
Men Elisabete kan engelska. Vi pratar så mycket att när jag ska säga något till mina svenska vänner, så råkar jag säga det på engelska!

Vad har vi gjort då? Ja, vi har gått runt i Riga, gått i affärer och så. Vi har varit hemma hos Elisabete och spelat spel och kollat på film. I lördags besökte vi en restaurang som kallas Lido. Det är ett jättestort ställe där man kan gå runt och plocka mat (lettisk mat) som en buffé och sen betalar man för det. Gissa vad vi fick att dricka? FIL! Elisabete hade aldrig hört talas om att äta fil i tallrik med flingor. Tänk vad olika det kan vara!

Denna dag har vi haft konsert och varit tillsammans med hela kören, men det kommer Astrid att berätta mer om antar jag. Imorgon (idag för er, alltså måndag) bär vi av mot Warszawa.

Nu ska jag sova, haha!

Godnatt och många varma kör-hälsningar från en av de 54 körsystrarna på turnén!

Smilla