Berättelser från en Mariakorist: Del 11

Nu är det snart tre år sedan jag sökte till Maria-gruppen, vilket betyder att det är dags för mig att sjunga upp för Anna snart. Det känns lite konstigt att jag snart kommer sjunga i den äldsta gruppen i flickkören. (Grupperna är Lilla Flickkören, Maria och Anna). Men det som är bra är att jag sen kan gå i Anna nästan hur länge som helst, i många, många år till! Så jag behöver inte tänka att jag snart måste sluta bara för att jag kommer till den äldsta gruppen. :)

Jag har nu tre händelserika Maria-år bakom mig, och även ett år i lilla Flickkören att skriva om. Därför tänker jag nu för resten av terminen berätta om mina allra bästa körminnen. Jag vill också framföra för er hur roligt det har varit att vara blend de minsta i kören!

Att vara Mariakorist
Jag själv är ganska påhitting av mig och det är också många av de andra koristerna! Vi Marior, vi brukar alltid hitta på så roliga saker tillsammans. Ofta gör vi "parodier" eller skriver om texterna på låtarna som kören sjunger. Det är så roligt och vi skrattar hela tiden (vi har humor, så texterna blir ganska roliga). :) Kanske ni kan få höra dem senare!

Men Mariorna är inte bara busiga och påhittiga. Vi går ju i kören framförallt för att sjunga. Varje onsdag övar vi med Margareta och Annorna. Ibland sjunger vi med Lilla Flickkören också, eller Gosskören. Men det är ganska sällan som vi gör något på egen hand; vi är ju mellangruppen och hör antingen till de "stora" eller de "små". Det är ju egentligen väldigt roligt att sjunga tillsammans med alla andra (vi är ju ändå samma kör,) men ibland kan det vara kul att göra något eget också.

Som Carmina Burana till exempel, som jag berättade om i mitt förra inlägg. Där var bara Mariorna och några av de yngsta Annorna med. Det gick ricktigt bra!

Men ändå tänker jag nog såhär: Maria är en jättebra grupp med så många roliga kompisar. Men om det bara var Maria, så vore det inte UDF - för här behövs alla!

Därför är det inte så farligt att börja i Anna ändå. Jag kommer nog ha lika roligt där. Det är ju fortfarande Uppsala Domkyrkas Flickkör.

Snart, får ni läsa mer om hur det är i Maria, och jag hoppas ni kommer tycka om det! Jag kanske till hösten kommer med "Berättelser från en Anna-korist". Eller så lämnar jag över till en annan Maria. Det får vi se!

Ha det bra!
/Smilla, Mariakoristen :)

Berättelser från en Mariakorist: Del 10

För lite mer än ett år sen, var alla Mariorna och några Annor med i en föreställning som hette Carmina Burana. Det var på Folkoperan i Stockholm och vi sjöng på tre av föreställningarna under en helg.

Vi fick bara sjunga två sånger och var nästan inte med alls på scenen. Men det vi fick sjunga var riktigt riktigt roligt; man skulle kunna beskriva sångerna som lite studsiga och väldigt glada. Vi sjöng tillsammans med en jättestor vuxenkör, en sopransolist, en bassolist och en orkester. Margareta och en till dirigent var med också.

När vi inte var på scenen, satt vi i UDF på ett litet kontor på åttonde våningen. För att komma dit, behövde man gå upp för en spiraltrappa som var hur lång som helst. Vi sprang upp och ner för den fyra gånger varje föreställning. Gissa om vi fick ont i benen. 

Uppe på kontoret hade vi det så mysigt. Vi ritade, gjorde läxor och åt frukt, samtidigt som vi pratade med varandra om allt möjligt. Kerstin och Osva (två ledare) hade också en virk- och stickklubb med några av oss. Vi gjorde armband och andra småsaker med ullgarn från Färöarna som Osva hade med sig. Jag tror att jag fortfarande har kvar armbandet som jag gjorde. Att vara tillsammans den (långa) väntetiden var så roligt, för vi fick verkligen lära känna varandra bättre. Men vi var ju framför allt där för att sjunga. Så till sist tog vi oss i alla fall ner för alla trapporna, till sceningången.

Minuterna innan vi blev insläppta på scen, satt vi i foajén och väntade. Då behövde vi hålla oss alldeles tysta, så vi lekte viskleken och hade massagecirkel. Fast ledarna fick ändå säga till oss att lugna ner oss - det är faktiskt ganska svårt att vara tyst.

Väl ute på scen, ja då sjöng vi förstås. Ena sångnumret stod vi uppe på balkongen, andra satt vi på scenkanten. Det var några damer med också som satt kring ett bord och berättade berättelser mellan sångerna. Några av oss fick sitta i deras knän. Och några satt väldigt nära den stora bastrumman; den lät HÖGT.
Det blev jättebra i alla fall.
Sopransolisten tyckte jag var väldigt duktig. Hon sjöng ljusare än vad de flesta sopranerna i flickkören kan, och så hade hon också rätt så långa toner att hålla ut på som säkert var svåra.
Det var kul att sjunga med kören utan att behöva stå helt rak och still. Vi fick svänga litegrann med benen och smådansa, sådär som man gärna vill göra till sådan musik.
Ja, det var roligt!

På vägen till och från operan åkte vi buss. Jag kommer ihåg den sista hemresan. Då var jag ganska trött och pratade inte så mycket. Men jag tänkte. Och jag tänkte såhär: Jag vill ALDRIG sluta i kören. Så tänker jag alltid när vi gör såna där roliga saker.

Nu i helgen ska vi vara med på Carmina Burana igen! Fast inte på Folkoperan. Ena konserten är i Enköping och andra på Uppsala Konsert&Kongress. Jag tror att det kommer bli jättekul! :)

//Smilla :)

Berättelser från en Mariakorist: Del 9

Om någon skulle fråga mig: vad är det bästa du har gjort med kören?

Jo, det allra allra bästa var förstås Färöarna. Vi åkte nämligen dit förra sommaren och var där i fem dagar. Färöarna är ett fantastiskt land med massor av får. Det var min första turné med kören och det häftigaste som jag någonsin varit med om.

På andra plats i det bästa jag gjort med kören... Jag har så mycket att välja på! Antingen var det när vi spelade in Luciamorgon i SVT, eller YCV, eller julspelet. Jag tror jag väljer Luciamorgon. Ni ska bara veta vilka härliga sånger vi sjöng! Bereden väg, En skrift i snön, Tärnans visa, Luciasången förstås, och så många andra. Dessutom hade vi besök av en skara musiker med både valthorn och trumpet och sådant, och där var Benny Andersson, Helen Sjöholm och ett gäng rappare. Kameran som filmade oss satt på någon lyftkrans-liknande apparat som åkte omkring i domkyrkan. Det bästa var att hela kören var med, alltså inte bara Anna och Maria, utan även Lilla Flickkören och hela Gosskören.

Det är så mycket roligt man får göra i kören! Ibland är det förstås svårt, med krångliga stämmor och för mycket värme. Men man får liksom ta det positivt. Konserterna är ju faktiskt riktigt bra, och det är alltid kul att träffa körkompisarna. Vi har det så roligt, vi i kören.

/Smilla

Berättelser från en Mariakorist: Del 8

En gång hade min dragkedja på kåpan fastnat. Jag fick verkligen inte upp den. Belinda försökte också, men den satt stenhårt! 

Då kom jag på att vi kanske kunde sjunga något som gjorde att dragkedjan ville lossna. Jag menar, sång brukar ju faktiskt hjälpa. Så jag började sjunga. Någon slags hitte-på-sång. 

 Dragkedjan lossnade! 

 Oj vad vi skrattade. 

 Men sedan, när jag skulle ta av mig kåpan, ville dragkedjan inte gå NER! Vad tror ni jag gjorde? Sjöng förstås. Och det fungerade igen. 

Smilla : )

Idag lärde vi oss samiska!

Idag var det ett extra spännande rep, för idag har vi fått lära oss samiska! (Eller okej, åtminstone uttalet...)

Det är nämligen så att vi i flickkören Anna på fredag sjunger i teologifestivalens inledningsmässa i domkyrkan. Denna inträffar på samernas nationaldag och kommer ni dit får ni höra något som de flesta skulle känna igen! För visst har ni sett filmen Frozen?

Vi ses där!

Konsertadministrationen
Uppsala domkyrkas flickkör

Terminstart!

Efter ännu en terminsstart har vi både nya korister att välkomna, och ny repertoar att lära in!

Den 6e februari sjunger Flickkören Anna på teologifestivalens inledningsmässa i Uppsala domkyrka, kl 5.

I mars, lördagen den 8e, kan du se och höra hela flickkören göra ett uruppförande av en nyskriven mässa, tillsammans med gosskören.

Hela vårterminens kalendarium för flickkören kan du hitta här!

Flickkörens konsertadministration

Maskots tillhörigheter

Hej!
Här får ni en bild på Björnes fina attiraljer! I varje flickkörspärm ska det finnas ett sånghäfte: "Livet é ett tjolahejsan!". Ni kan skymta Björnes exemplar i första fickan.
Det var många, båda flickkor och gossar som köpte pannband under turnén Färöarna. Björne har fått ett han också. Dessa är inte de enda saker Björne fått, utan han har en hel namnmärkt låda med saker.

Tack till er som gjorde och gav Björne hans ägodelar!

Konsertadministrationen

Uppsala domkyrkas flickkör