UDF

UDF

måndag 21 maj 2012

Dag 5 - Turnéns sista dag

8.00 
En trött bloggerska och hennes rumskompis vaknar upp för att packa och förbereda sig inför turnéns sista dag.


10.17
Jag ska inte säga att tårarna föll, men närapå när vi var tvugna att säga "Hej då" till våra ny funna vänner. Klickanden av kameror hördes när koristerna ville ta foton med sina värdfamiljer. Det låter kanske otroligt att man kan sakna någon efter att bara känt dem i 2 dagar, men det är sant jag kommer sakna dem mycket. De var ett par riktigt fina tjejer med otroligt snälla och gästvänliga familjer.
Alten Alexandra Pfeifer och en trevlig tysk vid namn Helene.

11.32
Just nu sitter vi på tunnelbanan på väg till Sachsenhausen, ett arbetsläger från andra världskriget... Eller som alten Ellen Kindlund sa: "Nu ska vi åka till ett konfirmationsläger." Konfirmationsläger och koncentrationsläger är ju nästan samma sak... väl?
Resan är lång och flickorna börjar bli väldigt kissnödiga, alten Märta Folkeson la kommentaren: "Vad är det viktigaste för en körsångare? Hållningen" när Hanna Åberg klagade på sin fulla blåsa.
Varför sitta ner i tåget när man kan apa sig?



12.38
Innan vi besöker koncentrationslägret så måste vi ju såklart få i oss lite lunch, så vi har satt oss ner vid en restaurang nära koncentrationslägret. Vi har blivit serverade wienerschnitzel med pommes, mums!
Det dricks hinkvis av cola och vatten, för idag lyser solen verkligen starkt och då är det bra att dricka mycket. Jag ska försöka att komma ihåg att fylla på vattenflaskan innan vi går, så att jag inte får solsting eller något liknande.
Märta Folkesson, Beatrice Jensen, Anna Widmark och Hanna Berggren klär i servettkronor.




16.49
Stämningen i gruppen är väldigt skör när vi nu sitter på perrongen efter att ha besökt koncentrationslägret. Alla är nog ganska tagna av vad vi har sett och hört och jag kan inte riktigt sätta ord på alla känslor som virvlar runt i skallen just nu. Det är verkligen en upplevelse och erfarenhet som är väldigt viktig att ha med sig, men som kommer vara med en hela livet.
Vad vi fick göra inne på lägret var bl.a att titta inn i en barack, se minnes statyn (eller vad jag ska kalla den) och se det som finns kvar av sektion Z, där man sköt och brände liken av "odugliga" arbetare.


18.29
Nu sitter vi på bussen på väg till flygplatsen. Folk sitter och knaprar på godis och aj-ar sig över sina fötter. Skavsårs plåster har delats ut i mängder pga dagens väldigt intensiva promenader. Flera tycker det ska bli skönt att få komma hem, men de flesta skulle nog inte ha något emot att få vara kvar några dagar till, men tyvärr är det bara några timmar kvar innan vi är tillbaka till Sverige igen.


19.58
Nu är vi framme vid flygplatsen och vi alla har fått i oss något att äta. Jag hade nyss förstått i min förskräckelse: Att jag kommer bli plumpnominerad.
Anledning: Ej medhav av min cellusphonus, vid avstigning av buss! Fick panik för ett tag då vi inte kunde få tag på busschauffören som körde bussen, och jag började tänka på lösningar på problemet: "Ifall jag inte får min telefon tillbaka kan jag..."
Som tur är löste sig allting, busschauffören svarade efter ett tag och kom över med sin personbil och levererade telefonen. Dagen var räddad för min del, men nu hänger plumpnomineringen verkligen i luften här känner jag. 
Tillägg: Jag kan medela att jag två gånger efter det här glömde mina hörlurar på flygplatsen, som tur är hade nu folk börjat förstå att Madde går inte att lita på... Så de höll ett öga på mig!


21.47
Just nu sitter kören i luften och kulerskorna "I himmelen" 
Till skillnad från flickkörsplanet så är det här väldigt stort, och det finns faktiskt andra passagerare än bara vi ur flickkören. Jag ser t.ex inte särskilt många vita eller gröna körtröjor när jag ser mig omkring i planet. Framför mig sitter dock Alexandra Pfeifer, Alva Persson och Tove Skoglund och kollar på film på de små skärmarna, väldigt underhållande kortfilmer och vi får oss alla ett gott skratt. Trotts att John Blund lurar bakom hörnet  försöker vi oss hålla oss vakna och ta vara på de här sista minutrarna då vi faktiskt fortfarande kan säga att vi är på  turné.
Alten Ellen Kindlund visar upp sitt fina pass som hon gjort åt sin nya reskamrat "Nisse"



När nu flyget landa!
Jag har faktiskt helt glömt bort när flyget landade, försöker liksom låtsas här att jag är i "the moment" där vi hade landat i Sverige. Istället sitter jag nu i min säng och försöker minnas tiden då vi landade. Annars har jag klottrat ner anteckningar under dagen i Word, men just på det här klockslaget blev det inget... 
Jag kanske kan låtsas att jag är där ändå, och så får ni läsa:
Flygresan gick snabbt över och nu står vi här på Arlanda, i Sverige och har kram kalas innan folk försvinner. Trotts att det är repetition på onsdag och att vi ses då så känns det ändå konstigt att säga hej då till människor man spenderat så himla mycket tid tillsammans med under denna turné. Det har verkligen varit helt fantastiskt och vi är alla über nöjda med våran super duper fina turné.
                                 Tuija Roberntz jumps from a plane, or jumps in front of a plane!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar