Gårdagens kväll var magi. Men dagen började med solstrålar genom
hotellfönster. Efter ett regnigt Riga var det underbart med Warszawas
sommarvärme.
Efter en väl behövd sovmorgon och frukost i magen samlades vi
i receptionen för att bege oss in mot stadskärnan. Väl där skulle vi dela upp
oss i tre grupper utifrån vald aktivitet. Merparten av de yngre valde att ta en
shoppingtur på paradgatan, några valde Nationalmuseet medan medparten av de
äldre valde att utforska gamla staden.
Det var en perfekt dag att vistas ute. Sommarvärmen och de
vackra miljöerna hade en tydlig effekt på flickorna som upprymt började surra
och sjunga (reser man med en flickkör är sång lika med trivsel och glädje).
Lotta fällde då kommentaren: ”Det är så härligt att resa med flickkören för det
låter alltid så vackert när ni går och nynnar!”
Att humöret var glatt trots att många var trötta sen
bussresan visar bara vilken härlig skara människor vi är.
Det verkade som koristerna haft en bra förmiddag närde droppade
in i Trinitatiskyrkan för en sista repetition. Det märktes klart hur skärpa vi
var. Alla ville kämpa för att den sista konserten skulle bli ett värdigt avslut
på turnén och för vissa, ett värdigt avslut i kören.
Den vackra akustiken i den runda kyrkan bidrog till ett bra
rep men i slutet när vi var lite trötta började paradnumret, I himmelen, att
stiga och vi blev lite nervösa. Hur skulle kvällens konsert arta sig?
Efter en god middag i församlingshemmet bredvid kyrkan var
det dags att åter gå in i konsertbubblan. Några flickor var övertrötta och pirriga
vilket ledde till enorma fnitterattacker och det i sin tur ledde till att andra
blev oroliga för att vi skulle stiga även på konserten för så brukar det oftast
vara. Men finalkonserter är av ett alldeles eget slag och inget är som det ”brukar
vara”.
När alla korister tagit plats på läktaren 20 meter upp ändrades
stämningen fullständigt. Vi gick in i konsertandan, blev fokuserade och
beslutsamma. Trots trötthet, halsont och huvudvärk hade vi bestämt oss. Vi
skulle ge allt.
Hur konserten gick får ni läsa om i nästa inlägg.
Astrid,
Turnébloggare
Härligt att läsa! Vi tänkte på er här hemma och av vad vi kan se på klippen som börjar finnas på FB så har kvällen varit precis som du skriver, magisk. /Susanne C
SvaraRaderaVilken cliff hanger, Astrid! :) Jättekul att följa er. Det liksom suger till i maggropen när jag ser att det kommit ett nytt inlägg!
SvaraRaderaFantastiskt roligt att få "delta" i resan genom denna blogg, tack för det. Britt-Louise (Linnea Hults farmor)
SvaraRaderaFantastiskt roligt att få "delta" i resan genom bloggen, tack för det. Britt-Louise (Linnea Hults farmor)
SvaraRadera