Resan lider mot sitt slut

Turnédag 5

En systerskara, en familj och oförglömliga minnen. Det är vad ni möter när ni hämtar era korister på St Eriks torg idag. Ord kan inte beskriva vad vi varit med om men det vi upplevt har förändrat oss alla. Både som individer och som grupp.

Nu rullar bussen ur från Warszawa mot rundtur i Torun och färjefärd från Gdansk mot Sverige. Det känns som en evighet sen vi vinkade av familjerna i Uppsala. Då låg turnéäventyret framför oss. Nu bär vi det med oss i minnet, i hjärtat, i de stärkta relationerna och de nya banden vi knutit . Det var en skara vänner som lämnade Sverige. När vi återvänder tillsammans gör vi det som en systerskara, en familj.

”Det är skillnad på att vara vänner och det vi är nu.” säger Martina i Annakören. ”Är man vänner umgås man för att man vill men när man är familj så tar man hand om varandra, lyfter och stärker varandra för att det är så det ska vara. Det är det enda som känns rätt att göra.”

”Vi är som en stor familj. Man har olika relationer med alla systrar men man har en relation till alla. Det bygger på en tillit till varandra.” spinner Elin, Agnes, Smilla och jag vidare med. En långstund läggs på att diskutera de ömma känslor som finns för vår nybildade familj men att skriva ned det skulle orsaka vattenskador på tangentbordet…

Förändringen syns både i det stort och smått. Subtila skillnader i gruppdynamiken som är svårupptäckt för en utomstående Flickor som aldrig tidigare pratat med varandra går armkrok som att de varit bästa vänner sen barnsben, de yngre berättar livligt för de äldre om upplevelse och shoppingfynd och möts med öron som hör, ögon som ser och människor som bekräftar.

Under onsdagen kunde flickkorna välja mellan att besöka Judiska museet, Chopinmuseet, shoppa eller att gå till Copernicus. Tyvärr var det sistnämnda museet överfullt vilket ledde till i en extra shoppingdag. Överlag spenderade vi en bra dag i Warszawa.

Klockan kvart över sex var det samling på gallerian Zlote Tarazy. Då var det dags att ta sig till Kulturpalatset/Gamla stalinmonumentet för att, i enlighet med flick- och gosskörstraditionerna, dansa Små grodorna tillsammans.

När vi sjöng och hoppade märktes ytterligare ett tecken på att vi växt tillsammans. Tidigare var det inte en alls självklart att alla velat vara med men nu bjöd alla på sig själva – från yngsta Maria till äldsta Anna.  

Efter en rekordsnabb inräkning (63 personer på 37 sekunder, slå det om ni kan!) var det dags att äta en festmåltid på El Greco. Den sista middagen i Warszawa var välsmakande och stämningen trivsam.

Efter maten hade sju av flickorna förberett ett medley till de korister som slutar efter turnén. Den bestod av melodier från låtar kören tidigare sjungit och texten hade de själva skrivit samma morgon. Här är några rader:

Rönnerdahl melodi:

Många år ni sjungit i denna kör

Massor av konserter och några turnéer

Det har var’t så roligt tänk så mycket vi gjort

Men nu ska ni sluta vad tiden gått fort”

Ut i vår hage melodi:

”Ut i vår flickkör finns alt och sopran

Och lite till

Att ni ska stanna är allt som vi vill”

Ännu en fantastisk dag hade kommit till ett slut. Flickkören tog tunnelbanan tillbaka till hotellet för att få lite sömn innan en tidig morgon och en lång resdag. Vi gick och lade oss som en systerskara, en familj och oförglömliga minnen från en fantastisk resa.