Och där var terminen igång!

Pigg och glad sitter jag framför datorn och skriver. Ett nytt läsår har dragit igång, och vilket år det kommer bli! Ett år fullspäckat av roliga och spännande event. Det märks tydligt att kören bara växer och växer, det blir färre och färre tomma stolar över, och vi får öppna fler och fler fönster, men vilket gäng vi är! Gårdagens repetition satte verkligen ett leende på mina läppar, det var fantastiskt att höra alla sjunga tillsammans igen!

Jag som skriver heter Irja, nu påbörjar jag mitt åttonde år som korist i flickkören, och vilken resa det har varit. Jag minns hur jag första gången satte min fot i pelarsalen när jag skulle sjunga upp hösten 2008, nervöst berättade jag för Maggan att jag skulle sjunga Blinka lilla stjärna. När jag hade sjungit klart var jag så nervös att det kändes som att golvet gungade, jag minns att jag tänkte, "Håller huset på att falla sönder? Eller är det kanske bara jag som vinglar fram och tillbaka?" jag vågade inte flytta en fot! Efter att ha fått skriva under nåt papper och fått alla terminens tider gick jag hem utan att riktigt fatta vad som hade hänt. Jag är så otroligt glad att jag tog mod till mig och sjöng upp den där dagen för 7 år sedan.

En ny termin, mitt åttonde år, innebär nya konserter och event att se fram emot. Det finns mycket att lära sig inför höstens framföranden, därför börjar vi terminen med ett körläger för att öva men också lära känna varandra bättre och välkomna alla nya. En konsert jag själv ser väldigt mycket fram emot är konserten 11 oktober i domkyrkan där vi tillsamman med Uppsala domkyrkas gosskör​ och orkester framför Mozarts Kröningsmässa och Händels Zadok the Priest. Biljetter finns att köpa på ticnet redan nu, så passa på!

Ha det gott!

Irja, från konsertadministrationen

En vecka kvar!

Idag har varit en sån där dag som jag tänker på när jag fantiserar om sommaren. Dagen har varit varm, och kvällen som börjar är en sammetsnatt. Jag som skriver har hunnit med en hel del denna dag. Gymet har fått en besökare i mig, och det nya hemmet har fixats med hjälp av en alt-kompis från kören. Trots det är det något som saknas... Vi pratade om det: "Nästa vecka börjar kören!"

Så sant som det är sagt, kören börjar igen nästa vecka!

För en sådan som jag, som inte börjar grundskola samma vecka, är det som en smygstart på den nya terminen. Det blir spännande att möta alla nya korister som börjat i kören, och träffa alla de andra igen efter sommaren!

Vid den här tiden om en vecka kommer nervösa, nyfikna, sommarlovssaknande korister ha kommit hem från årets första repetition. Jag, och fler med mig, kommer gå runt hemma och nynna på de nya sånger vi fått nosa på.

Vi ses!
(tionde året börjar nu!)

Ingrid, för konsertadministrationen

Berättelser från en Mariakorist: Del 14

I söndags var vi i en park och hade Goss- och flickkörskampen!

Det är en tävling som anordnas varje år mellan UDF (vi) och UDG (Gosskören) och det är väldigt roligt! Vi tävlar inte i sång, utan i olika lekar och tävlingar. Vi brukar ha frågesport också som handlar om kören men det hade vi inte i år. Vi lekte istället bl. a: "apelsinen", "scout-brännboll" och "rusräknerutten" (som jag förut trodde hette rusrötgerrutger)...

Som alla Uppsalabor nog vet var det väldigt regnigt i söndags, men vi körde på ändå! I flera timmar pågick kampen. Vi tävlade och lekte, skrattade, hejade, och någon sjöng nog lite också. Det hela slutade med att Gosskören vann, vilket först kändes lite surt, men sedan ganska bra eftersom att Flickkören har vunnit 4 år tidigare. Och vi var jätteglada och jag och några andra sjöng "Högsommarland" på vägen tillbaka till Domkyrkomusiken.

Det var en bra dag.

//Smilla

Goss- och flickkörskampen

När man sjunger i flickkören får man ständigt vara med på nya saker, sjunga nya stycken, resa till nya ställen och träffa nya människor. Allt detta är väldigt spännande och roligt men det finns även saker som vi gör varje år, som inte förändras och som man längtar till, vår årliga luciakonsert till exempel. I helgen genomfördes ett annat av våra årliga event, nämligen goss- och flickkörskampen(!). Om den kan du snart få läsa i ett inlägg från vår gästbloggande Mariakorist!

Sjung på och sov sen gott!

Ingrid, för konsertadministrationen

Berättelser från en Mariakorist: Del 13

Den 10 maj hade vi en riktigt fin och rolig konsert. Och det bästa var att hela UDF var med; Flickkören Anna, Flickkören Maria & Lilla Flickkören! Så även Margareta och Andrew (organisten) förstås - och Cariola som jojkade i en jättefin samisk folkdräkt.

Hela eftermiddagen övade vi i domkyrkan. Det var en blandad, väldigt fin och lite lättare och roligare repertoar än vanligt, men eftersom att vi sjöng så många sånger behövde vi tid på oss. Därför träffades vi redan klockan 14 fast konserten började först kl 18.

Jag, Alma och Irma i Maria & Vera, Ebba och Signe i Lilla Flickkören höll ihop under pausen. Vi hade våra kåpor på oss, dom är ju gröna, så då tyckte Vera att vi skulle leka marsianer - vilket ledde till att vi till slut började leka MARSIPANER! Det var kul, och snart kom Maj med också. Men till slut sa ledarna åt oss att gå och sätta oss, för snart skulle konserten börja.

Det blev en väldigt lyckad och rolig konsert. Det är roligt när man får sjunga så mycket under en kväll, när hela Flickkören är med och när vi sjunger så bra sånger. Det är en höjdpunkt i UDF. :)

// Smilla

Berättelser från en Mariakorist: Del 11

Nu är det snart tre år sedan jag sökte till Maria-gruppen, vilket betyder att det är dags för mig att sjunga upp för Anna snart. Det känns lite konstigt att jag snart kommer sjunga i den äldsta gruppen i flickkören. (Grupperna är Lilla Flickkören, Maria och Anna). Men det som är bra är att jag sen kan gå i Anna nästan hur länge som helst, i många, många år till! Så jag behöver inte tänka att jag snart måste sluta bara för att jag kommer till den äldsta gruppen. :)

Jag har nu tre händelserika Maria-år bakom mig, och även ett år i lilla Flickkören att skriva om. Därför tänker jag nu för resten av terminen berätta om mina allra bästa körminnen. Jag vill också framföra för er hur roligt det har varit att vara blend de minsta i kören!

Att vara Mariakorist
Jag själv är ganska påhitting av mig och det är också många av de andra koristerna! Vi Marior, vi brukar alltid hitta på så roliga saker tillsammans. Ofta gör vi "parodier" eller skriver om texterna på låtarna som kören sjunger. Det är så roligt och vi skrattar hela tiden (vi har humor, så texterna blir ganska roliga). :) Kanske ni kan få höra dem senare!

Men Mariorna är inte bara busiga och påhittiga. Vi går ju i kören framförallt för att sjunga. Varje onsdag övar vi med Margareta och Annorna. Ibland sjunger vi med Lilla Flickkören också, eller Gosskören. Men det är ganska sällan som vi gör något på egen hand; vi är ju mellangruppen och hör antingen till de "stora" eller de "små". Det är ju egentligen väldigt roligt att sjunga tillsammans med alla andra (vi är ju ändå samma kör,) men ibland kan det vara kul att göra något eget också.

Som Carmina Burana till exempel, som jag berättade om i mitt förra inlägg. Där var bara Mariorna och några av de yngsta Annorna med. Det gick ricktigt bra!

Men ändå tänker jag nog såhär: Maria är en jättebra grupp med så många roliga kompisar. Men om det bara var Maria, så vore det inte UDF - för här behövs alla!

Därför är det inte så farligt att börja i Anna ändå. Jag kommer nog ha lika roligt där. Det är ju fortfarande Uppsala Domkyrkas Flickkör.

Snart, får ni läsa mer om hur det är i Maria, och jag hoppas ni kommer tycka om det! Jag kanske till hösten kommer med "Berättelser från en Anna-korist". Eller så lämnar jag över till en annan Maria. Det får vi se!

Ha det bra!
/Smilla, Mariakoristen :)

Berättelser från en Mariakorist: Del 10

För lite mer än ett år sen, var alla Mariorna och några Annor med i en föreställning som hette Carmina Burana. Det var på Folkoperan i Stockholm och vi sjöng på tre av föreställningarna under en helg.

Vi fick bara sjunga två sånger och var nästan inte med alls på scenen. Men det vi fick sjunga var riktigt riktigt roligt; man skulle kunna beskriva sångerna som lite studsiga och väldigt glada. Vi sjöng tillsammans med en jättestor vuxenkör, en sopransolist, en bassolist och en orkester. Margareta och en till dirigent var med också.

När vi inte var på scenen, satt vi i UDF på ett litet kontor på åttonde våningen. För att komma dit, behövde man gå upp för en spiraltrappa som var hur lång som helst. Vi sprang upp och ner för den fyra gånger varje föreställning. Gissa om vi fick ont i benen. 

Uppe på kontoret hade vi det så mysigt. Vi ritade, gjorde läxor och åt frukt, samtidigt som vi pratade med varandra om allt möjligt. Kerstin och Osva (två ledare) hade också en virk- och stickklubb med några av oss. Vi gjorde armband och andra småsaker med ullgarn från Färöarna som Osva hade med sig. Jag tror att jag fortfarande har kvar armbandet som jag gjorde. Att vara tillsammans den (långa) väntetiden var så roligt, för vi fick verkligen lära känna varandra bättre. Men vi var ju framför allt där för att sjunga. Så till sist tog vi oss i alla fall ner för alla trapporna, till sceningången.

Minuterna innan vi blev insläppta på scen, satt vi i foajén och väntade. Då behövde vi hålla oss alldeles tysta, så vi lekte viskleken och hade massagecirkel. Fast ledarna fick ändå säga till oss att lugna ner oss - det är faktiskt ganska svårt att vara tyst.

Väl ute på scen, ja då sjöng vi förstås. Ena sångnumret stod vi uppe på balkongen, andra satt vi på scenkanten. Det var några damer med också som satt kring ett bord och berättade berättelser mellan sångerna. Några av oss fick sitta i deras knän. Och några satt väldigt nära den stora bastrumman; den lät HÖGT.
Det blev jättebra i alla fall.
Sopransolisten tyckte jag var väldigt duktig. Hon sjöng ljusare än vad de flesta sopranerna i flickkören kan, och så hade hon också rätt så långa toner att hålla ut på som säkert var svåra.
Det var kul att sjunga med kören utan att behöva stå helt rak och still. Vi fick svänga litegrann med benen och smådansa, sådär som man gärna vill göra till sådan musik.
Ja, det var roligt!

På vägen till och från operan åkte vi buss. Jag kommer ihåg den sista hemresan. Då var jag ganska trött och pratade inte så mycket. Men jag tänkte. Och jag tänkte såhär: Jag vill ALDRIG sluta i kören. Så tänker jag alltid när vi gör såna där roliga saker.

Nu i helgen ska vi vara med på Carmina Burana igen! Fast inte på Folkoperan. Ena konserten är i Enköping och andra på Uppsala Konsert&Kongress. Jag tror att det kommer bli jättekul! :)

//Smilla :)