Kväll på Isabelle och morgon i Riga

Turnédag 1 och 2

Gårdagens kväll var minst sagt händelserik. När alla kommit ombord på båten fann vi oss i mitten av en svensexa. Maggan kom på idén att vi skulle sjunga för brudgummen och med bindel för ögonen fick han höra de ljuva tonerna av Lima brudmarsch.

När alla hittat sina hytter och lagt av packningen var det dags att äta. Middagen var i form av buffé, där fanns smaker som passade för alla. Allra mest passade bordet fyllt av små efterätter. Det var en trevlig middag där vi kunde låta tankar och intryck sjunka in.

När alla var mätta och glada var det hopp och lek. Några tog en nypa frisk luft (och fick även en slev med regn och blåst) ute på däck, vissa kikade på varorna i Taxfreeaffären och andra drog sig tillbaka till hytterna för att ta det lugnt.

På ett av planen fanns barnavdelning med diverse aktiviteter och något som blev populärt bland Annorna var danskaraoken med sensor. Där dansade vi loss och sjöng tills vi blev alldeles varma och matta. Vi fick också en lettisk liten kompis som tyckte att vi skrattade för mycket. Han pratade ingen engelska men vi hittade ändå ett mycket effektivt sätt att kommunicera. Han pratade lettiska med oss och vi pratade svenska med honom.

Clara i Annakören berättar om vad hon gjorde:

”Vi bestämde oss för att gå och basta på kvällen. Det var så mysigt! Vi satt och pratade och kom närmre varandra. Det är så bra stämning här, ingen dömer någon och man umgås med folk man inte brukar. Jag kände mig harmonisk och mådde jättebra.”

Framåt kvällningen började koristerna dra sig tillbaka mot hytterna för att sova. Många sussade sött och vaknade utvilade.  Men de stora vågorna och hårda sängarna gjorde att andra var trötta. Vi samlades på morgonen och sjöng en fin morgonpsalm innan vi åt frukost. När båten lagt till i Riga var det dags att träffa värdfamiljerna.

Astrid,

Turnébloggare

Turnedag 1, Avfärd

Bussen rullar!

Nu äntligen rullar bussen mot nya äventyr! Det är en av de bästa känslorna som finns, känslan att vara på väg. Turnén har börjat och flickkören är taggade till tusen! Överallt sitter flickor i vitgröna tröjor och pratar livligt och vi har knappt rullat ut ur Uppsala förrän godis, kakor och russinpaketen åker fram. Stämningen är på topp.

Men en vecka kan kännas lång och att resa till länder man aldrig varit medför också andra känslor. Emelie och Maja från Mariakören berättar att trots att de är taggade för resan är de även nervösa. För Emelie är det första gången hon reser med flickkören. ”Jag vet inte riktigt vad som ska hända, men det kommer säkert gå bra!” säger hon.

För Wilma i Mariakören är känslan en annan. ”Jag tycker att det ska bli kul att uppleva hur det ser ut. Husen, bilarna, miljön helt enkelt! Men det blir också kul att se hur maten smakar och hur människorna är. Pratar de konstigt?”

Hon och Mia sitter uppflugna på de, enligt de själva, bästa platserna i bussen. Längst fram och högst upp kan man se allt man passerar vilket passar Wilma utmärkt.

Det Mia mest ser fram emot är att sjunga och det gör man ju mest hela tiden då man reser med flickkören. Men det hon är mest taggad för är konserterna.

”Jag blir så glad av att sjunga! Jag sjunger men jag lyssnar ju också, och då blir jag glad för att det låter så bra.” förklarar hon leende. Mia har varken varit Riga eller Warszawa så även det ska bli spännande.

För Agnes i Annakören är turnéer vardagsmat. Hon har varit med till både Färöarna och Tyskland. Agnes berättar att hon tycker att det ska bli roligt att bo i värdfamilj. ”Men jag ser mest fram emot helheten. Man lär känna alla på ett helt annat sätt när man är på turné. Man kommer alla mycket närmre.”

På en fönsterplats sitter Elin. Hon känner sig lugn och avslappnad. ”Jag vet att jag inte behöver ha några förväntningar för det blir bra ändå.”

Bussen rullar vidare mot Värtahamnen.

Turnén kommer att bli succé!

Turnébloggare

Astrid Annakören

Taggar inför turné!

Terminen börjar lida mot sitt slut och flickkören går in i slutspurten inför TURNÉN!

Det är förväntansfulla och taggade flickkorister som finslipar de sista detaljerna. Reportoaren består av både gamla godingar som Sommarpalm och Jag lyfter ögat mot himmelen men även nyskrivet som Vindens barn.

Att sjunga i kör är alltid mycket mer än arbetet med musiken men känslan inför en turné är något alldeles speciellt. Att kämpa mot ett mål, göra fel, göra om och göra rätt. Att ställa upp för varandra och växa tillsammans. Att dela förväntningar inför den kommande resan.

Missa inte konserten i Domkyrkan den 6 juni!

Astrid
Turnébloggare

Turnéförberedelser

Nästan halva vårterminen har gått och vi har genomfört många konserter, bland annat en konsert på samernas nationaldag och mässan Innanför Överallt. Nu ser vi fram emot något riktigt roligt som kommer att hända i juni: flickkören ska åka på turné!

Turnéerna är nog det roligaste vi gör i UDF. Vi får umgås och lära känna varandra lite extra under några dagar, uppleva andra länder tillsammans och sjunga på alla möjliga ställen, och vid slutet av varje resa känner man att vi har fått ännu bättre sammanhållning i kören än vad vi hade innan. Nu i sommar ska vi resa till Riga i Lettland, och sedan ta oss vidare till Warszawa som ligger i Polen. Vi kommer att vara borta i åtta dagar, det är den längsta turnén någonsin för mig, men det är bara roligt att få några extra dagar. Redan nu har vi börjat öva på sångerna som vi ska sjunga. Det blir en blandad repertoar som är mycket uppskattad av alla i kören.

Vi ser fram emot denna resa, det ska bli så kul!

Smilla Bjurbo, 

sopran i Annakören

Lucia med Uppsala domkyrkas flickkör

Lucia är väl ändå bland det mysigaste som finns? Man tänder ljus, sjunger luciasånger och julsånger, bjuds på lussebullar och pepparkakor och umgås tillsammans. Jag tror nog aldrig jag längtar till något så mycket som jag brukar längta till Lucia. Så snart det blir mörkt ute vill man börja sjunga luciasånger.


Kanske du som läser det här skulle vilja få lite julstämning redan till luciahelgen? Skulle du vilja att vi, Uppsala domkyrkas flickkör, kommer och sjunger på just din arbetsplats? Det är jättemysigt och fint, och det känns verkligen att det snart är jul, när man hör Staffansvisan, Sankta Lucia, Lusse Lella, Stilla natt och alla andra vackra lucia- advents- och julsånger. Du kan gärna höra av dig till vår dirigent, Margareta, om du skulle vilja ha en luciakör på ditt jobb. Maila då till margareta.raab@svenskakyrkan.se


Lördagen den 12 december kan du komma till domkyrkan om du vill höra oss sjunga. Då har vi två luciakonserter tillsammans med en av domkyrkans vuxenkörer, Collegium Cantorum. Den första konserten hålls klockan 16 och är en mer "barnvänlig" variant för alla åldrar, även för de allra minsta. Den andra konserten är klockan 18, och då är det för vuxna och äldre barn. Den konserten är längre, då vi sjunger några fler sånger, bland annat A ceremony of carols som är otroligt vacker. Båda konserterna kommer bli jättefina och stämningsfulla, och vi hoppas att just du vill komma! Biljetter finns på www.ticnet.se/event/luciakonsert-biljetter/389165 (första konserten) eller www.ticnet.se/event/julkonsert-biljetter/390765 (andra konserten).


Å, vad jag ser fram emot Lucia!


Ha det bra alla!


Smilla Bjurbo
Sopran i Annakören

En mysig dag

Förra lördagen hade vi en rolig dag med kören. Det var konsertadministrationen som hade ordnat.

Först så hölls det en tårtbakartävling för alla i Flickkören Maria och Lilla Flickkören. Vi var några Annakorister också som hjälpte till. Alla vi Annor träffades innan. Vi ställde i ordning alltihop. Det skulle gå till så att alla delades in i grupper, och så fick man dekorera varsin tårta, och sedan skulle några av oss Annor vara "jury" och bestämma vilken tårta som var finast och godast. Det var massor av tårtdekorationer som skulle ut på borden – det långa bordet som gick att ta isär till flera småbord. Varje litet bord fick tårtbotten, godis, bananer, mandariner, annanas, lingon, hallonsylt, jordgubbssylt, grädde, vaniljvisp, strössel, grön och vit sugarpaste och chokladhjärtan. Vi sjöng medan vi fixade allting.

Snart kom Mariorna och Lilla Flickkören. Inte allihopa, men omkring tjugo stycken sammanlagt. Vi samlade alla uppe i Pelarsalen och talade om vad vi skulle göra. Alla delades in i grupper. Vi Annor var en grupp, vi var inte med i tävlingen. Vi gick ner till källaren allesammans och satte igång. Det blev många väldigt fina tårtor. Såhär såg de ut:

Annornas tårta

Grupp 1

Grupp 2

Grupp 3

Grupp 4

Grupp 5

Sedan stannade några av Annorna kvar för att vara jury, och vi andra tog med alla upp igen där vi lekte. Snart var bedömningen färdig, och det var grupp 4 som hade vunnit. Vi åt upp alla tårtor. Sen lekte vi ännu mer. Då satt vi alla i en ring på varsin stol. Alla fick ett varsitt spelkort, som bestämde om man var spader, ruter, hjärter eller klöver. En person skulle ha en kortlek, och hon drog ett kort som till exempel var spader, och då skulle alla som hade spader flytta ett steg åt höger. Om det satt någon där, fick man sätta sig i dennes knä. Om man hade någon i knät fick man inte flytta sig. Till slut satt alla i stora klumpar. Vi skrek och skrattade, och det var nästan omöjligt att få det lungt. Men det var väldigt kul.

 

Tre timmar hade gått fort, och Mariorna och Lilla Flickkören skulle gå hem. Vi Annor stannade kvar. Om en timme skulle vi nämligen ha filmkväll med Annorna och de äldsta gossarna. Vi gjorde iordning. Vi drog för gardinerna i Pelarsalen och satte igång projektorn. Som vanligt strulade DVD-spelaren, men vi fick igång den till slut, med vår test-film som vi alltid använder när vi ska testa filmspelare. Det är en film med en brasa som brinner och sprakar, och det är nästan lika mysigt att titta på den som att titta på en riktig brasa (inte riktigt, men nästan). Vi hämtade Björne (flickkörens maskot) och Anki (gosskörens maskot) som ju måste få vara med. De fick stå på ett bord vid några framställda läskburkar.

Vi tog fram popcorn och chips och små maränger som vi missade att ha med i tårtbakartävlingen. Vi funderade på att busa och blanda i marängerna i popcornskålen, för de var så små så man skulle inte märka av dem förrän man började äta. Men vi gjorde inte så, utan hade marängerna för sig och popcornen för sig. Snart kom det många gosskorister och Annor. Först åt vi pizza. Vi satt kring det stora bordet nere i källaren i domkyrkomusiken och pratade medan vi åt. Sen kollade vi på film uppe i Pelarsalen. Vi kollade på Ensam Hemma och Natt på muséet. Jag tror de andra såg Anki och Pytte också, för det tänkte vi göra, men då hade jag åkt hem för jag stannade inte till halv tolv som de andra. Det var mörkt i Pelarsalen, både för att höstnattsmörkret hade fallit där utanför och för att gardinerna var fördragna. Men det var väldigt mysigt. Jag satt med Björne i knät hela tiden. Snart, alldeles för snart, skulle jag åka hem. Men jag tänkte på dagen hela kvällen. Vi hade haft väldigt kul. Och på natten drömde jag också om kören, som jag brukar göra.

 

Smilla Bjurbo 12 år

Sopran i Anna-kören

Körläger på Edagården 2015

Härom veckan hade vi ett jättemysigt läger tillsammans med flickkören på Edagården. Edagården är en lägergård invid en sjö, och omkring gården är det skog, och på gården finns det små stugor, grillplats, en fotbollsplan och, ja, plats att vara och ha roligt!

Jag tänkte berätta om det här lägret, men först ska jag bara tala om vem jag är. Jag heter Smilla och är tolv år, och ni som tidigare har läst bloggen har kanske hört talas om Berättelser från en Mariakorist som jag skrev när jag gick i flickkören Maria. Fast nu har jag börjat i flickkören Anna, den äldsta gruppen. Det är också roligt!

Men nu ska ni få höra hur det var på lägret. Vi kom dit en fredagkväll, och började alltihop med att sjunga tillsammans. Vi övade på Where does peace come from, det är några sammanhängande stycken som jag tycker är jättefina. Det var en bra start på helgen att sjunga. Vi höll till i ett ganska litet rum i jämförelse mot platser vi brukar sjunga på, och det var inte så bra akustik, men det gjorde inte så mycket. Övningen gick inte heller riktigt till som vanligt, för mellan varje sång gjorde vi någon form av sammarbetsövning eller lek där man sjöng, och det blev en hel del fniss och skratt inblandat också. Det var kul.

I slutet av repetitionen, sjöng vi en sång som heter Abide with me. Det är en sån där sång som, i alla fall jag, tyckte var lite sådär bra från början, men jag gillar den mer och mer för varje gång, och sen vi sjöng den den där gången på lägret har jag älskat den. Den är ju superhärlig.

På kvällen gick vi på en tipspromenad, som handlade om flickkören. Efter det grillade vi korv och satt kring en tänd brasa och sjöng och lekte viskleken. Det hade börjat mörkna, och stjärnorna tändes, men eldens lågor lyste i natten. Man skulle nog kunna kalla det lägerbål. Självklart sjöng vi då också lägersången, ni vet den där när alla pojkar sjunger "August" och alla flickor sjunger "Lotta", men eftersom att det nästan inte var några pojkar med på lägret, så bytte vi ut texten mot "Anna och Maria" istället. Sen sjöng vi samma sak fast "Kören och Maggan".

Det blev allt mörkare och kallare, men mysigt hade vi det. Till slut började vi i alla fall bli trötta, så då gick vi och la oss. Några av Annorna sov i ett tält, resten var uppdelade i stugorna. Antingen sov man i ett rum eller i en större sal. Jag bodde i ett rum tillsammans med några Marior; Ester L, Ella, Katrina och Veva. Vi passade på att gå Luciatåg innan vi somnade, iklädda pyjamas och med tandborstar som ljus. Fast jag tror att vi skrattade mer än lussade...

På morgonen ville vi också gå Luciatåg – det vill man året om när man går i flickkören och vet att det är den bästa konserten på hela året. Den här morgonen ville vi ha någon att sjunga för också. Så vi samlade ihop några fler, och gick ner till dem som sov i tältet och väckte dem med Sankta Lucia och Lussekatt och Pepparkaka. Då fortsatte dom med att sjunga Godermorgon härinne därinnefrån, och vi fick komma in i tältet där vi satt och pratade en stund innan frukosten började.

Lördagen blev en lång och härlig dag. Vi sjöng, lekte, badade, åt, fikade, umgicks, pratade, spelade fotboll, hittade på saker; vi lärde känna varandra ännu bättre.

Under lördagseftermiddagen, då kom Lilla Flickkören – vi hade ju bara varit flickkörerna Anna och Maria tidigare. Men när Lilla Flickkören kommer, då blir vi tillsammans Stora Flickkören! Det känns verkligen att vi gör det här tillsammans, allihop, Maggan och alla 90 korister, och alla som är med runt omkring. Det är ju därför som man vill sjunga i flickkören, för att vi är en sån otroligt bra grupp och det är så roligt att vara med allesammans.

Tillsammans med Lilla Flickkören blev det verkligen trångt i rummet där vi sjöng, men det var det värt. Vi sjöng som uppsjungningsövningar en massa fina sånger som jag själv inte har sjungit sedan jag gick i Lilla, och ja, ni har nog alla haft den där känslan då man återupplever något mysigt som man gjorde när man var mindre! Ungefär så här känns det: åååå... <3

Vi övade sedan på Can you hear me, en fantastiskt vacker sång där vi också tecknar på teckenspråk medan vi sjunger. Vi sjöng andra sånger också.

Sedan lekte vi lekar med HELA flickkören. Å det kändes så bra. Det var kul att få lära känna de nya i Lilla Flickkören också, några av dem hade jag aldrig träffat förut! Men de verkade jättesnälla. :)

På kvällen, när Lilla Flickkören hade åkt hem, tittade vi andra på film, utomhus. Vi hade massa sovsäckar och filtar, och vi satt på bänkar och på sittunderlag och fick popcorn och saft. Det var så mysigt.

Vi somnade väldigt sent den kvällen, kan man tycka, men jag somnade ganska fort när jag hade gått och lagt mig, för av någon anledning så sover jag bättre ju lyckligare jag är! Och vem är inte lycklig på ett körläger?

Söndagen var också en bra dag. Något luciatåg blev det inte den morgonen, men luciatåg blir det gott om till vintern så vi spar det till dess! Istället var det sommar, vi badade och lekte utomhus. Och sjöng en massor, som vanligt.

När vi skulle åka hem på eftermiddagen, då ville jag inte hem. Åtminstone önskade jag att det kunde bli onsdag med detsamma, ja tänk om det vore onsdag jämt, då vore det kör varje dag! Det brukar jag önska efter såna här saker; turnéer och läger och sånt där. Tänk vad mycket roliga minnen som jag kommer ha att berätta om för mina barn när jag blir stor, när jag sjöng i UDF, och jag kommer att tala om det som ni får läsa här på bloggen, och allt, ja allt härligt som man får vara med om.

Ha en fin helg! Och om ni ändå har vägarna förbi, vill ni kanske se oss Annor sjunga i domkyrkan på söndag klockan 11? :)

Smilla Bjurbo 12 år
Sopran 2 i Flickkören Anna