Hopp och lek

Turnédag 3

Efteråt hade Rigakören ordnat med en picknick på innergården. Det var riktigt härligt att få vara tillsammans efter att ha gjort en så bra konsert tillsammans. I början höll sig flickorna på sin egen kant men så kom någon på den briljanta idén att leka! Först ut var ”Ninja” och ringen av korister växte snabbt till sig. Efter det tog Alva initiativ och lärde ut ”Sheriffen”- en uppskattad men lite krånglig lek. . I starten var det lite genant men så småningom vrålade alla ”PANG” med allt engagemang de hade.

Den leken följdes av flickkörsfavoriten ”Here she comes on her Pony”. Det är en ringlek där alla sjunger en visa, klappar händerna samtidigt som en flicka hoppar runt för att finna sig en partner. När hon gjort det blir de två som hoppar runt och så fortsätter det så tills alla sjunger och hoppar i en salig röra. Det visade sig bli succé. Efter en omgång var nästan alla med, de två körerna, några föräldrar och Maggan! 

Bra avslut på kvällen!

Turnébloggare

Astrid 

KONSERT

Turnédag 3

Repetitionen är klar och flickkören samlas i en sal i kyrkan för att byta om och göra sig i ordning för konserten. Tystnaden och koncentrationen har lagt sig över rummet, alla har gått in i sin egen värld. Några lyssnar på musik och andra ligger med ögonen slutna för att samla sig. Snart smäller det.  

När klockan börjar närma sig 7 rör vi oss långsamt upp till orgelläktaren. Det är den där speciella stämningen som vibrerar i luften. Efter att Tiara sjungit sina änglalika låtar är det vår tur.

Konserten vi gör är fantastisk. Akustiken bär våra röster på ett annat sätt en på hemmaplan. Vi är samma flickkör men samtidigt har något förändrats. Vi är mer, vi är stoltare, vi är större. Ju bättre vi lär känna varandra, ju mer vi delar, pratar och förstår desto bättre blir klangen, fokuset och viljan att ge järnet. Det är få förunnat att uppleva det vi gör. Vi ska vara så stolta över vad vi är och vad vi åstadkommer.

Astrid 

Turnébloggare 

Smilla bloggar

Kära föräldrar, vänner, korister och andra,


Ni läser förmodligen detta på morgonen eftersom att det är för sent att posta inlägg nu (klockan är... det säger jag inte), men för mig personligen är det aldrig för sent för att skriva! Jag är Smilla i UDF Anna och är med på denna turné. Jag kan säga - och det tror jag att vi alla kan enas om - att vi hittills har haft fantastiska, roliga och spännande dagar på vår turné. Vi har kommit närmare varandra och lärt känna varandra mer. Det är så härligt!
Men vi har även (som ni säkert redan vet) fått lära känna andra tjejer som bor här i Lettland och sjunger i kören Tiara. Det är en otroligt duktig kör, de är 107 korister i vår ålder, och idag (söndag) hade vi en konsert tillsammans med dem.
Vi bor två och två hos olika tjejer från Tiara och deras familjer. Jag och min kompis Hedda från UDF bor hos en tjej som heter Elisabete. Hon är jättetrevlig, likaså hennes familj. När vi skulle möta dem för första gången i lördags, var jag ärligt talat jättenervös. Jag hade aldrig bott i värdfamilj förut. Men när jag träffade Elisabete såg jag att hon också var nervös, och då kändes det lite bättre. Nu har vi blivit goda vänner! Det är så roligt att lära känna människor från andra länder, särskilt när man har något gemensamt; som att sjunga i kör.
Vi pratar engelska med varandra. Elisabetes mamma kan inte engelska, så vi får använda kroppsspråk. Vi har en lettisk ordlista i våra turnéhäften. Tack på lettiska är paldies. Vi säger det nästan hela tiden. Och så ler vi. Det räcker ganska långt för att vara trevlig.
Men Elisabete kan engelska. Vi pratar så mycket att när jag ska säga något till mina svenska vänner, så råkar jag säga det på engelska!

Vad har vi gjort då? Ja, vi har gått runt i Riga, gått i affärer och så. Vi har varit hemma hos Elisabete och spelat spel och kollat på film. I lördags besökte vi en restaurang som kallas Lido. Det är ett jättestort ställe där man kan gå runt och plocka mat (lettisk mat) som en buffé och sen betalar man för det. Gissa vad vi fick att dricka? FIL! Elisabete hade aldrig hört talas om att äta fil i tallrik med flingor. Tänk vad olika det kan vara!

Denna dag har vi haft konsert och varit tillsammans med hela kören, men det kommer Astrid att berätta mer om antar jag. Imorgon (idag för er, alltså måndag) bär vi av mot Warszawa.

Nu ska jag sova, haha!

Godnatt och många varma kör-hälsningar från en av de 54 körsystrarna på turnén!

Smilla

Samarbete och repetition

Turnédag 3

Ännu en händelserik dag har kommit till sitt slut. Förmiddagen spenderades i värdfamiljerna och alla flickor har olika historier att berätta. Därför är tanken att det under morgondagen kommer att postas ett antal inlägg med olika bloggare. Se fram emot det!  Men för att ge en resumé av dagen. Efter lunch samlades både UDF och Tiara (Rigakören) utanför kyrkan där vi skulle hålla konsert. Koristerna berättade livligt för varandra hur deras dygn hade varit. När alla var på plats gick vi tillsammans för att upptäcka det soliga Riga.

Det var en häftig upplevelse att flickorna från båda körer snabbt blandades och lärde känna varandra. Vi hade mycket gemensamt att prata om; hur var körledarna? Vad var roligast att sjunga? Vad var jobbigast?

Under eftermiddagen var det dags för en gemensam repetition. De två körerna ställde upp sig mitt emot varandra med dirigenterna i mitten. Det är en mäktig känsla när två så osannolikt duktiga körer sjunger tillsammans. För flickkören var det dessutom spännande att upptäcka hur det är att sjunga med en annan dirigent. Samtidigt som körerna svetsades samman blev vi också mer skärpta.

Då det blivit lite strul med lunchen möttes ledarna av körens jubel när de ordnat mat från Mc Donalds. Trots att vi många gånger förberett oss för konsert var det en speciell stämning i luften. Att vara i en annan stad med en annan kör, det gjorde oss både nervösa och laddade. När alla var mätta var det dags att gå tillbaka till kyrkan för ännu en repetition.

Turnébloggare

Astrid 

Kväll på Isabelle och morgon i Riga

Turnédag 1 och 2

Gårdagens kväll var minst sagt händelserik. När alla kommit ombord på båten fann vi oss i mitten av en svensexa. Maggan kom på idén att vi skulle sjunga för brudgummen och med bindel för ögonen fick han höra de ljuva tonerna av Lima brudmarsch.

När alla hittat sina hytter och lagt av packningen var det dags att äta. Middagen var i form av buffé, där fanns smaker som passade för alla. Allra mest passade bordet fyllt av små efterätter. Det var en trevlig middag där vi kunde låta tankar och intryck sjunka in.

När alla var mätta och glada var det hopp och lek. Några tog en nypa frisk luft (och fick även en slev med regn och blåst) ute på däck, vissa kikade på varorna i Taxfreeaffären och andra drog sig tillbaka till hytterna för att ta det lugnt.

På ett av planen fanns barnavdelning med diverse aktiviteter och något som blev populärt bland Annorna var danskaraoken med sensor. Där dansade vi loss och sjöng tills vi blev alldeles varma och matta. Vi fick också en lettisk liten kompis som tyckte att vi skrattade för mycket. Han pratade ingen engelska men vi hittade ändå ett mycket effektivt sätt att kommunicera. Han pratade lettiska med oss och vi pratade svenska med honom.

Clara i Annakören berättar om vad hon gjorde:

”Vi bestämde oss för att gå och basta på kvällen. Det var så mysigt! Vi satt och pratade och kom närmre varandra. Det är så bra stämning här, ingen dömer någon och man umgås med folk man inte brukar. Jag kände mig harmonisk och mådde jättebra.”

Framåt kvällningen började koristerna dra sig tillbaka mot hytterna för att sova. Många sussade sött och vaknade utvilade.  Men de stora vågorna och hårda sängarna gjorde att andra var trötta. Vi samlades på morgonen och sjöng en fin morgonpsalm innan vi åt frukost. När båten lagt till i Riga var det dags att träffa värdfamiljerna.

Astrid,

Turnébloggare

Turnedag 1, Avfärd

Bussen rullar!

Nu äntligen rullar bussen mot nya äventyr! Det är en av de bästa känslorna som finns, känslan att vara på väg. Turnén har börjat och flickkören är taggade till tusen! Överallt sitter flickor i vitgröna tröjor och pratar livligt och vi har knappt rullat ut ur Uppsala förrän godis, kakor och russinpaketen åker fram. Stämningen är på topp.

Men en vecka kan kännas lång och att resa till länder man aldrig varit medför också andra känslor. Emelie och Maja från Mariakören berättar att trots att de är taggade för resan är de även nervösa. För Emelie är det första gången hon reser med flickkören. ”Jag vet inte riktigt vad som ska hända, men det kommer säkert gå bra!” säger hon.

För Wilma i Mariakören är känslan en annan. ”Jag tycker att det ska bli kul att uppleva hur det ser ut. Husen, bilarna, miljön helt enkelt! Men det blir också kul att se hur maten smakar och hur människorna är. Pratar de konstigt?”

Hon och Mia sitter uppflugna på de, enligt de själva, bästa platserna i bussen. Längst fram och högst upp kan man se allt man passerar vilket passar Wilma utmärkt.

Det Mia mest ser fram emot är att sjunga och det gör man ju mest hela tiden då man reser med flickkören. Men det hon är mest taggad för är konserterna.

”Jag blir så glad av att sjunga! Jag sjunger men jag lyssnar ju också, och då blir jag glad för att det låter så bra.” förklarar hon leende. Mia har varken varit Riga eller Warszawa så även det ska bli spännande.

För Agnes i Annakören är turnéer vardagsmat. Hon har varit med till både Färöarna och Tyskland. Agnes berättar att hon tycker att det ska bli roligt att bo i värdfamilj. ”Men jag ser mest fram emot helheten. Man lär känna alla på ett helt annat sätt när man är på turné. Man kommer alla mycket närmre.”

På en fönsterplats sitter Elin. Hon känner sig lugn och avslappnad. ”Jag vet att jag inte behöver ha några förväntningar för det blir bra ändå.”

Bussen rullar vidare mot Värtahamnen.

Turnén kommer att bli succé!

Turnébloggare

Astrid Annakören

Taggar inför turné!

Terminen börjar lida mot sitt slut och flickkören går in i slutspurten inför TURNÉN!

Det är förväntansfulla och taggade flickkorister som finslipar de sista detaljerna. Reportoaren består av både gamla godingar som Sommarpalm och Jag lyfter ögat mot himmelen men även nyskrivet som Vindens barn.

Att sjunga i kör är alltid mycket mer än arbetet med musiken men känslan inför en turné är något alldeles speciellt. Att kämpa mot ett mål, göra fel, göra om och göra rätt. Att ställa upp för varandra och växa tillsammans. Att dela förväntningar inför den kommande resan.

Missa inte konserten i Domkyrkan den 6 juni!

Astrid
Turnébloggare