Bilder 1

En bild säger mer än tusen ord, men ord till bild gör att bilden säger ännu mer! 

Jag, Ingrid, har gett dessa foton tagna av turnéledare Morgan Sandberg kommentarer för att sätta dem i större sammanhang. Låt inlägget rulla och njut av denna inblick i turnélivet!

Innan avfärd måste bussen packas, och Ofelia och Amanda fick in en fin snits på det hela! 

Med nästan alla korister på bussen kunde man ta på känslan av förväntning i luften.

Affischen för vår konsert i Riga på kyrkans sida.

En solig dag var det när flickkorister spatserade i Riga.

Även dirigenter är ute och går,

likväl som turnéledare. De bästa bilderna får man i solsken.

Innan repetition och konsert visade Riga-flickor runt flickkorister från Uppsala i sin stad. Det är ju inte helt fel att pausa och prata heller.

Tiara och UDF stod mitt emot varandra när vi sjöng, och man kunde se alla de små saker som kan skilja körer åt. Sådant som hur man håller händerna (), eller hur man rör sig när man andas.

Matpaus innan rep i kyrkan.

De flesta åt hamburgare.

En varsin nummermärkt vattenflaska delades också ut.

Vår del av konserten inledde vi från läktaren, och detta är hur en sopran längs ut på podiet skulle kunna uppleva ett rep där.

Snart konsertdags! Det finns många olika sätt att förbereda sig.

Man kan vila benen samtidigt som man kollar upp den där sista textraden, eller lyssna på helt annan musik. 

Mitt favoritsätt att förbereda mig är att fixa håret lite extra fint. Det är också lugnande, men även mysigt och resultatet blir en extra fin kör.

På konsert ser orgelläktaren och kören ut på detta vis.

Tiden i Riga utgör dock inte hela turnén. Morgonen efter konserten samlades vi för att bege oss till Warszawa! Detta skedde utanför den skola som Riga-flickorna går på.

När alla samlats är vi redo att stiga på bussen.

Först måste den förstås packas. Denna gång är det Ofelia och Irja som är där inne och packar utomordentligt, medan jag Ingrid hivar in väska efter väska.

När man åker buss länge kan det vara skönt att få röra lite på sig. Detta sker strax innan avfärd efter lunch.

Vid gränskontroll mellan Litauen och Polen passar de flesta på att sträcka på benen igen.

Framme i Warszawa! Första morgonen gick vi alla tillsammans till gamla stan. vägen går över denna långa bro för att korsa floden genom staden.

Det finns för dagen tre valbara aktiviteter: Shopping, sight-seeing i gamla stan eller utflykt till Warszawas nationalmuseum.

Kören vilar lite i skuggan efter promenaden, innan grupperna ska gå skilda vägar.

Vi som gick till gamla stan har samlats och gör oss redo!

Första stopp för alla grupper var att inhandla vatten för dagen. 

Konserten är samma kväll. Denna gång börjar vi med att sjunga på andra läktaren. Att stå där uppe är häftigt. Ljudet från en plats till en annan kräver inte mer ansträngning än vanligt röstläge.

Så småningom gick vi ner för att stå rakt framför publiken.

Har mobilen dåligt batteri är det till att spara hotellets adress på något annat sätt. Kåpor och trumma ska ta taxi tillbaka, och korister tunnelbana.

Hela nästa dag var aktiviteter på olika platser. Här har vi ett gäng på väg till Warszawas upprorsmuseum.

Warszawa är en fin stad. De flesta byggnader är dock yngre än 70 år. Så även dessa.

Palace of culture är ett stort monument. Vi nöjde oss med att dansa små grodorna framför det istället för runt hela.

Nära det ligger den restaurang vi åt vår finalmiddag på.

Till huvudrätt valdes det mellan fyra rätter.

Efterrätt var en bit av vardera kaka.

Det var väldigt mumsigt!

Nöjda korister är en fin syn.

Denna sträcka av tunnelbanan är inte ens ett år gammal. Vi åker den för att ta oss tillbaka till hotellet, och sista natten på kontinentens fastland.

Nöjda och glada flickkorister,

iklädda sina snygga vita tröjor,

står och väntar,

på den vagn som här precis anlänt!

Hjärterum finns!

Mycket hjärterum!

Ingen turné varar för evigt. Men hemfärden från denna var härligt utdragen. Inte bara en fin solnedgång upplevdes.

Vi kunde även umgås ännu en kväll tillsammans, och här lyssna på en godnattsaga läst av Irja.

Fotbolls-EM har inte passerat obemärkt. Tre flickor följer kvällens match med spänning.

Alla!

Irja och jag höll i aktiviteter under bussfärderna, och på denna bild tror jag att vi presenterar en vinnare i någon av tävlingarna. Vi är tillbaka på svensk mark, och når snart Uppsala!

Foto: Morgan Sandberg

Korsordsfacit

Nedan ser ni facit till det korsord som fanns med i turnéhäftet! 

Allt gott!
Konsadm

Tack för en fin resa!

Turnédg 7

Det har varit ett privilegium att blogga under turnén. Det har varit ett sätt att lära känna nya människor på ett djupare plan. När jag gått runt och ställt frågor till bloggen har jag alltid mötts av utförliga svar och märkt att det är så många som har något att berätta om och dessutom vill göra det. Inte sällan har de ytliga frågorna som hur konserten gått eller hur maten smakade lett till djupare samtal om ditt och datt. Det har betytt så mycket att få dela tankar och åsikter med dessa kloka, intelligenta och begåvade människor. Vi är guld.

Astrid,

Turnébloggare

Resan lider mot sitt slut

Turnédag 5

En systerskara, en familj och oförglömliga minnen. Det är vad ni möter när ni hämtar era korister på St Eriks torg idag. Ord kan inte beskriva vad vi varit med om men det vi upplevt har förändrat oss alla. Både som individer och som grupp.

Nu rullar bussen ur från Warszawa mot rundtur i Torun och färjefärd från Gdansk mot Sverige. Det känns som en evighet sen vi vinkade av familjerna i Uppsala. Då låg turnéäventyret framför oss. Nu bär vi det med oss i minnet, i hjärtat, i de stärkta relationerna och de nya banden vi knutit . Det var en skara vänner som lämnade Sverige. När vi återvänder tillsammans gör vi det som en systerskara, en familj.

”Det är skillnad på att vara vänner och det vi är nu.” säger Martina i Annakören. ”Är man vänner umgås man för att man vill men när man är familj så tar man hand om varandra, lyfter och stärker varandra för att det är så det ska vara. Det är det enda som känns rätt att göra.”

”Vi är som en stor familj. Man har olika relationer med alla systrar men man har en relation till alla. Det bygger på en tillit till varandra.” spinner Elin, Agnes, Smilla och jag vidare med. En långstund läggs på att diskutera de ömma känslor som finns för vår nybildade familj men att skriva ned det skulle orsaka vattenskador på tangentbordet…

Förändringen syns både i det stort och smått. Subtila skillnader i gruppdynamiken som är svårupptäckt för en utomstående Flickor som aldrig tidigare pratat med varandra går armkrok som att de varit bästa vänner sen barnsben, de yngre berättar livligt för de äldre om upplevelse och shoppingfynd och möts med öron som hör, ögon som ser och människor som bekräftar.

Under onsdagen kunde flickkorna välja mellan att besöka Judiska museet, Chopinmuseet, shoppa eller att gå till Copernicus. Tyvärr var det sistnämnda museet överfullt vilket ledde till i en extra shoppingdag. Överlag spenderade vi en bra dag i Warszawa.

Klockan kvart över sex var det samling på gallerian Zlote Tarazy. Då var det dags att ta sig till Kulturpalatset/Gamla stalinmonumentet för att, i enlighet med flick- och gosskörstraditionerna, dansa Små grodorna tillsammans.

När vi sjöng och hoppade märktes ytterligare ett tecken på att vi växt tillsammans. Tidigare var det inte en alls självklart att alla velat vara med men nu bjöd alla på sig själva – från yngsta Maria till äldsta Anna.  

Efter en rekordsnabb inräkning (63 personer på 37 sekunder, slå det om ni kan!) var det dags att äta en festmåltid på El Greco. Den sista middagen i Warszawa var välsmakande och stämningen trivsam.

Efter maten hade sju av flickorna förberett ett medley till de korister som slutar efter turnén. Den bestod av melodier från låtar kören tidigare sjungit och texten hade de själva skrivit samma morgon. Här är några rader:

Rönnerdahl melodi:

Många år ni sjungit i denna kör

Massor av konserter och några turnéer

Det har var’t så roligt tänk så mycket vi gjort

Men nu ska ni sluta vad tiden gått fort”

Ut i vår hage melodi:

”Ut i vår flickkör finns alt och sopran

Och lite till

Att ni ska stanna är allt som vi vill”

Ännu en fantastisk dag hade kommit till ett slut. Flickkören tog tunnelbanan tillbaka till hotellet för att få lite sömn innan en tidig morgon och en lång resdag. Vi gick och lade oss som en systerskara, en familj och oförglömliga minnen från en fantastisk resa.

Hemresa

Turnédag 7

Dålig internettillgång gör att jag postar onsdagens inlägg idag. Gårdagen innebar bussresa med lunchstopp i den vackra Hansastaden Torun som undgick bombanfall under andra världskriget och därför är ovanligt välbevarad. På grund av ett tight tidsschema hann vi, till Maggans besvikelse, bara med en  liten rundtur innan bussen rullade vidare mot Gdansk. 

Astrid,

Turnébloggare

Konserten!

Turnédag 5

Det blev lite bloggstrul men här kommer inläggen!

”Konserten var bland det bästa vi gjort!". Det var det ingen tvekan om för Alva i Mariakören och Elin i Annakören fyller i:

”Det kanske inte var det bästa vi gjort sångmässigt men vi hade en känsla och närhet vi aldrig haft!”

Och det var det verkligen. Fnittrigheten omvandlades till stora leenden och rädslan för att stiga blev vilja att leverera. Tonerna som spred sig i kyrkan speglade alla känslor vi kände och lämnade ingen orörd. Människorna på bänkarna satt som trollbundna. De log, grät, gungade i takt med musiken och visade på alla sätt att de blev berörda.

Efter att vi sjungit en lyckad I himmelen (som förvisso steg) följd av en hjärtslitande vacker Sommarpsalm möttes vi av stående ovationer. De rungande applåderna slutade inte förrän vi sjungit och tågat ut till Lima Brudmarsch ett spontant extranummer. Turnéns sista konsert blev en succé.                   

Efteråt var koristerna i extas. Clara i Annakören snubblade på orden när hon skulle försöka beskriva sina känslor: ”Jag fick tårar i ögonen för första gången någonsin på en konsert. Jag blev berörd av publikens ögon när vi sjungit Sommarpsalm. De tyckte det var så himla bra.  Jag blev rörd för att folk ska sluta och för att en perfekt turné fick ett perfekt avslut.”

Även för Marian Emelie blandades skratt med tårar av glädje över en lyckad konsert. ”Det toppade turnén, vi var SÅ bra!”

Men det var inte bara glädjetårar som föll. Irja, en av Annorna som slutar efter sommaren, berättade att hon fick tårar i ögonen minst fyra gånger under kvällen. Ingrid som även hon ska sluta tyckte att det var en värdig plats att avsluta körtiden.

Maggan tyckte att konserten gick bra. ”Jag är glad och stolt över er. Och dessutom blir det skönt med semester!”

När vi bytt om och lugnat ner oss var det dags för koristerna att ta tunnelbanan tillbaka till hotellet. Väl där satt vi på rummen, pratade, skrattade och njöt.

Sent på kvällen hördes steg i korridoren och en drös Marior knackade på dörrarna: ”Kom nu! Det är snart ny dag och Belinda fyller år! Vi ska sjunga för henne! Men skynda er för vi låste in henne på rummet så hon inte skulle följa efter!”

Några minuter senare stod tretton flickor med kakor och stearinljus utanför födelsedagsbarnets dörr. Med snapchats födelsedagsfunktion som räknar sekunderna till midnatt inväntade vi rätt tillfälle för uppvaktning. Belinda började sin födelsedag på bästa möjliga vis - omgiven av vänner, kakor och tonerna av födelsedags-medley.

 Ett värdigt avslut på en oförglömlig kväll.

Astrid,

Turnébloggare som ligger lite ur fas